- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
624

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folke H o l m ér

med helt andra dimensioner än vad vi vant
oss vid i Sverige. Den moderna, förnazistiska
konsten i Tyskland, en Kokoschka, en Klee,
och alldeles särskilt en Grosz torde ha spelat
en viss roll för de unga skandinaver i
Danmark och Norge, vilkas syften närmast
motsvara Sandbergs egna. Hur som helst är
Sandberg en personlighet för sig, som ännu icke
sagt sitt sista ord i svensk konst.

Konstsalongen »Modern konst i hemmiljö»
har flyttat och invigt sin nya charmerande
våning vid Strandvägen med en utställning
av sju konstnärer, bland vilka särskilt
märkas Martin Åberg, Carl Rydh och
Sigrid Hjertén. Den sistnämnda är
representerad med några säreget skimrande
blomsterstilleben, som än en gång röja hennes
märkliga färgbegåvning. Carl Rydh
utställde bland annat en klangfull och
koloristiskt mästerlig trädgårdsbild från Kungälv.
Martin Åbergs kollektion med motiv främst
från Torekov fängslade som alltid genom sin
inspirerade naturskildring och sin innerligt
fina ton. Det är ogörligt att med fattiga ord
karakterisera den friska ingivelsen i sådana
små mästerverk som »Stilla dag» och
»Augustilandskap» eller klargöra det väsentliga i
upplevelsen av »Det döda trädet» mot
sommarhimlen. Den djärva, nästan utmanande
färgintensiteten i hans tavla med åkersenap
vittnar också om en sällsynt stark
naturupplevelse. Martin Åbergs konstnärsskap
omspänner ett mycket rikt register, hans
målar-blick är ständigt vaken för måleriska
upptäckter i de mest förbisedda motiv.

50-åringen Isaac Grunewalds utställning
i Konstakademien! Mer än en sökte och fann
i denna utställning en avspänning i den
malande höstångesten. Undertecknad vill för
egen del bekänna att något åt det hållet ägde
rum, då den slösande rika färgen mötte hans
ögon på denna utställning, kanske den
vackraste Griinewald bjudit oss på. En så spontan
och generös natur kan utan att darra på
rösten ropa ut ett »trots allt» i en vrång och
förpinad tid. Hans oförställda glädje inför

tillvarons måleriska värden, inför
växt-gudinnans bräddfyllda ymnighetshorn är så
rakt på sak och så smittande. Ljusflödet i
hans konst grumlas ej av molnskockningar
vid någon horisont. Med detta är icke sagt
att allvaret är bannlyst från hans arbetssfär.
En ödmjuk men icke grumligt omtöcknad
respekt för konstens äkta värden, en vaket
prövande attityd, en ihärdig observans, en
obruten kommunikation mellan tanke och
känsla — där äro några av den griinewaldska
konstens primära förutsättningar. Ytligt sett
framstår han ofta som den bländande
improvisatoren, men en närmare analys av vilket
som helst av konstverken på denna
utställning visar, hur intensivt medveten han är om
sina tekniska resurser och hur distinkt
upplevelsen kan gestaltas i konstnärligt sovrad
form, utan att den spontana arbetsglädjen
förflyktigas eller den första inspirationens
friskhet går förlorad. Många mindre
Aladdin-artade naturer finna detta ohållbart och
misstänka, att han braverar, även då han
restlöst ger sig hän åt lösningen av ett
problem, som icke klaras genom trollkonster.

Det dunkelt antydande, det romantiska i
djupare mening är icke hans sak, men det som
utspelas på tillvarons ljussida i glans och
lys-kraft bland spirande blomster och blad, i
yra och vitalitet, tolkar han kongenialt. Det
andra få andra krafter lösa. Den stora
målningen »Morgonsol i blomsterfönstret»
rymmer både en skönhetssyn och en klar
självbekännelse, ett credo som gäller solen och
ljuset och tillvarons livgivande makter. Den
berättar också om formtukten som
komplement till färgflödet. En klassisk Venustorso tar
på sin vita kropp mot ljusflödet från fönstret,
och intill henne glider vattnerskan fram i
ljusfånget, levande och varm intill den
grekiska statyn. Här bland blommor och
klorofyllrika blad utspelas ett möte mellan
det klassiska och det levande nuet i en
målning, där reflexion och varm känsla
träffsäkert nå målet samtidigt i det konstnärliga
återgivandet av en stark upplevelse.

624

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free