Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Bruno Liljefors. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Självporträtt. 1913.
Thielska galleriet.
Bruno Liljefors
Av Paul Rosenius
I AR JAG TANKER tillbaka på
Bruno Liljefors, såsom det förunnats
mig att lära känna honom under en
tidrymd av femtio år, är det avgörande
intrycket detta: kontrasten mellan hans
storhet som konstnär och den ödmjukhet som
aldrig svek honom. Bruno Liljefors som
människa, med det mänskligas flerfaldiga
faser, vill gärna stå för mig på ett säreget
sätt avskild från gärningen, han utförde.
Vid närmare eftersinnande synes det mig
dock alltmera klart att, hur mycket än
konstnärsgenialiteten präglade hans
skapande, var det djupast den självförglöm-
7—Ord och Bild, 4g :t årg.
mande andakten som gav hans namil
odödlighet.
Det finns ju en del porträtter av Liljefors.
Det en gång av Zorn målade företedde en
hos honom mera sällan påförd elegans.
Bilden av mästaren framför staffliet —
införd i estländaren Russows kärleksfullt
ingående skildring av 1929 — med geväret
inom räckhåll, har över sig en smula av
civil anordning, men äger dock mycket för
honom karakteristiskt från den
tillfredsställda kraftens år. Det djupaste innehållet
torde man dock finna i självporträttet i
Thielska galleriet, och det som Liljefors
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
