Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- och konsertkrönika
sättning. Utom det att Lecocq nog är litet för
fin för nutida operettpublik torde
överbro-deringen av den i sig själv något för
intrig-förvecklade tredje akten ha bidragit till att
den annars se- och hörvärda föreställningen
ej blev någon riktig publikframgång.
Med en för en debutant överraskande
abandon, men i längden litet onyanserat för
att illudera den omsjungna madam Angots
oskuldsspelande dotter, framställdes Clairette
av Benna Lemon-Brundin (ej att förväxla
med den som Sorgbarn omtalade systern
Gurli Lemon-Bernhard). Juvenil fräschör hade
väl Gösta Kjellertz’ Pomponnet. Men hur
artistisk finess kan komma åhöraren att
glömma en av textboken fordrad fysisk
ungdom visade David Stockman som Ånge
Pitou. Med det leggiero som noterna
föreskriva och fulländat kapriciöst föredrogs
entrékupletten, och i duettinon med madame
Lange voro sångföredrag och spel i nivå med
motspelerskan. Ja, Gertrud
Pålson-Wetter-grens politiskt intrigerande aktris-kurtisan,
vars andra huvudnummer är pensionsduetten
med Clairette, var magnifik i bästa operettstil,
sådan som en senare tids åskådare föreställer
sig Judic som utförde rollen på 1880-talet: hon
som enligt Nordisk familjebok var
»oöverträffad i den beslöjat frivola antydningen
bakom en mask av intagande naivitet». Som
representant för Clairettes adoptivföräldrar i
saluhallen fick Amarante—Göta Allard, en
rödmosigt livsbejakande torgmadam, sjunga
operettens egentliga schlagerkuplett,
återkommande som entr’acte och i sista finalen,
den med refrängen »Sådan var madam
Angot». Och som en i kärlek och politik lurad
penningmatador fortsatte Léon Björker,
Falstaff från i fjol, att släppa sig lös i den komiska
genren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
