Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dansk målarkonst under ett halvt sekel. Av Erik Blomberg. II. 1900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
brister — Zahrtmann prisas allmänt som
en ovanligt tolerant och inspirerande lärare
— utan på rent konstnärliga. Hans
historiska romantik är ofta formlös och teatralisk,
det är därför mera sällan han lyckas
avtvinga sina nationella och bibliska ämnen
ett djupare mänskligt intresse. Med hans
förkärlek för allt slags yttre grannlåt
sammanhänger den mestadels grella och pråliga
koloriten. Den lilla Kyrkgumman, Ribe
1875, visar dock hur goda resultat han kan nå
så länge det psykologiska intresset
dominerar över fantasin och han håller sig inom
traditionens ram — här den
Købke-Jen-senska porträttkonstens. När han ger sig
ut på egna vägar är färgen hans största
svaghet. Men i Italienska bönder
(Nationalmuseum) o. 1903 har han funnit en vacker
rytm och en färghållning i turkosblått och
violett, som inte är alltför skärande. Lusten
för stora dramatiska och innehållsrika
motiv, som lärjungekretsen övertog, betydde
visserligen en ny och nödvändig reaktion,
men tyvärr kom den aldrig att bära så
rika konstnärliga frukter som avsetts.
Poul Christiansen, Nils Larsen-Stevns
och av en yngre generation Oluf Hartman
visade alla stora ansatser, som dock sällan
blev riktigt fullgångna. Trots det
monumentala sinnelaget, trots sina häftiga grepp och
stora syner förblev Christiansen b unden och
tafatt — starkast har han kanske format
sin romantik i Ättehög vid havet och i några
mäktiga landskap i fågelperspektiv med
rymd och ljus. Larsen-Stevns, den främsta
dekorativa begåvningen, fick först sent, i
och med väggmålningarna i H. C.
Andersen-museet i Odense en uppgift, som gav honom
möjlighet att självständigt utveckla sina
krafter. Denne Joakim Skovgaards
försynte medhjälpare, som så länge fick stanna
i den berömde mästarens skugga, var honom
som muralmålare, ja kanske som målare
överhuvud jämbördig eller t. o. m.
överlägsen. Fresktekniken går igen i hans fria
målningar som i Gudhjems hamn eller själv-
porträttet, men den är inte apterad, utan i
sin kämpande energi det rätta uttrycket
för hans konstnärsvilja. Ett studiehuvud
på utställningen av en Polsk jude (i Herman
Gotthardts samling) till Maria smörjer Jesu
fötter gav ett koncentrat av hans starka
formkänsla och dekorativa uppfattning.
Hartman stannade i den oklara
eruptionen eller diffusa färgarabesken.
Temperamentets frigörelse har hos honom gått så
långt man gärna kan begära, men på
formens bekostnad.
En av dessa målare, Christiansen,
tillhörde en grupp, som kallade sig
»Fynborna». Deras gemensamma syfte — att
återuppliva den nationella naturskildringen
— framträder klarare hos de tre övriga
medlemmarna: Joh:s Larsen, Fritz Syberg
och Peter Hansen. Alla hämtade de motiv
från sin fäderneö, skildrad med en
ursprunglig, episk bredd, någon gång en heroisk
klang, jämförlig med Johannes V. Jensens
inom ordkonsten. Detta gäller framför allt
Sybergs stort sedda höst- och
vinterlandskap eller romantiskt visionära, stundom
verkligt gripande kompositioner: Inför
döden, Dans i Svanninge backar, Två barn
begrava en fågel — på utställningen var
Syberg bäst i sina utomordentliga
teckningar. Stor syn finns det över Larsens
kustbilder, fyllda av elementens friskhet,
livade av brusande fågelsträck. Hansen,
mjukare och smidigare än kamraterna,
bytte oftare vistelseort och drogs gärna
till livligare scenerier (På isen utanför
Faaborg). Liknande drag, mindre robusta, mera
artistiska än hos Hansen, visar den fine
landskapslyrikern Albert Gottschalk,
förträffligt företrädd i Konstakademien.
Dansk i8oo-talskonst är alltså ingalunda
uttömd med den intima klassicismen och
realismen vid seklets början och mitt.
Kärleken till det lilla formatet och den
ombonade interiören kompletteras på ett
ganska tidigt stadium av lusten för
pittoreskare ämnen, större grepp och friare
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
