Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vision och öde. Akseli Gallen-Kallela och Jusélius-mausoleet i Björneborg. Av Brita Ysabel Gustafson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vision och öde
A. Gallen-Kallela. Dödens ängel bekransar de stupade.
Akvarellstudie till en komposition som ej kommit till utförande.
på dödsflodens mörka vatten. Det
allmängiltigt mänskliga framträder i de uttryck
för sorg, förtvivlan, resignation och
beslutsamhet som står att läsa i gestalternas
ansikten och
åtbörder. Men de
individualiserade ansiktena bygger på
porträttstudier av finska
män och kvinnor.
Varje enskild gestalt
har sin personliga
förebild med ett eget
öde. Mannen som
stiger i båten hade
arbetat som
timmerman för
Gallen-Kal-lela i Ruovesi, den
gamla kvinnan som
stöder sig på en käpp
hade gråtit sina ögon
blinda av sorg över
en dotter som gått
vilse i skogen och
aldrig kommit
tillbaka, den halvklädda
och halvvuxna
flickan i förgrunden lär
några år senare ha dött, gubben bakom
henne var ett fattighjon i Björneborg,
slutligen har konstnären avbildat sig själv
bland de väntande vid Dödsfloden. Samma
sak gäller figurerna i
de andra freskerna.
I »Våren» har
konstnären använt sina
barn Kirsti och
Jor-ma som modeller, den
unga kvinnan till
vänster var en
släkting till hans hustru.
Vid
mausolei-invig-ningen senaste
sommar var konstnärens
lilla sondotter
närvarande och likheten
med de två barnen
på fresken var så
slående att man trodde
sig se en syster till
dem och att hon när
som helst kunde stiga
in i bilden eller de ut
från den för att de
alla skulle kunna
leka tillsammans.
Sigrid J tiselius’ sarkofag.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
