Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Heidenstams postuma böcker. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heidenstams postuma böcker
Av Olof Lagercrantz
erner von heidenstams
memoarer handlar om barndomshemmet och om
länge sedan döda anförvanter. I intet av
kapitlen avlägsnar sig diktaren från Vättern.
I vart och ett dunkar stångjärnshamrarna,
susar Tivedsskogarna och blommar
kastanjerna kring Olshammars herrgård och dess
vita gårdskyrka.
Gamla människor söker sig gärna till sin
barndoms jungfruliga marker, som de under
livets storm och slit sällan haft tid att i
fantasin beträda. För en diktare som Heidenstam
ligger saken annorlunda till. Sin barndom
hade han redan tusen gånger sett och
upplevat genom diktens magiska glas. Allt hade
för länge sedan fått konstens avrundning,
plastiska skönhet och upphöjda lugn. Mellan
diktaren och barndomsmarkerna hade ett
nytt diktat landskap skjutits in, som lånat
drag från många håll och som på varje
kvadratmeter bar spår av den arrangerande
konstnärshanden. Barndomens Tivedsskogar
hade genomgått det ena skapelseprocessens
elddop efter det andra. Anförvanter och
torpare, bruksbokhållare och strykare, alla
har de åkt in i smältugnen och kommit ut i
renad gestalt i Heidenstams lyrik.
Det är därför inte lätt att säga, när man
läser »När kastanjerna blommade», vad som
verkligen är barndomsminnen i yttre mening,
vad som är sant ur historisk synpunkt sett.
Heidenstam hade väl inte själv kunnat ge
besked därom och förmodligen kommer ingen
någonsin att kunna det. Det är den
heiden-stamska diktens marker lika mycket som hans
barndoms, som i denna bok breder ut sig.
Det har blivit en utomordentligt älskvärd,
genial och vacker bok, som ger den hittills
bästa kommentaren till hans dikter. Den
vittnar främst om det överväldigande arv som
släktgården vid Vättern gav diktaren. Det
kan förefalla som vore alla ingredienserna till
hans diktning hämtade från Olshammar, som
han dock för alltid lämnade redan vid
tjugu-ett års ålder. Till och med Österlandets prakt
och glöd fanns där i form av en praktupplaga
av »Tausend und eine Nacht», som var den
första tyska bok gossen läste under
överinseende av sin ampra tant Molly.
Den gamla damen sitter om kvällarna
tillsammans med sina systrar, Heidenstams
mormor och tant Lott, och talet går om
gamla tider. Det är samma systrar som i
»Barndomsvännerna» samlas kring lampan
med var sin kortlek av gulnade
albumsporträtter. Att den äldsta systern senare i dikten
blir Heidenstams första hustru hör till det
slag av förskjutningar som Heidenstams
diktande fantasi alltid arbetar med. Materialet
hämtar han från sitt eget liv, från vad han
själv sett och upplevat. Däri är han realist.
Men den konstnärliga omgjutningsprocessen
är hos honom djärvare och fullständigare än
hos de flesta andra.
Nästan varje mening i boken väcker ett
minne av någon av Heidenstams dikter.
Där står den gamla kistan på en vind, som
går igen i »Sommarnatten». Där är
gårdskyrkan som Sankta Birgitta enligt sägnen
skulle ha byggt. Där är klockan som ringer
i »Sånger i kyrktornet». Där är tallarnas
rep-tillikt pansrade rötter i »Tiveden». Där är
kastanjerna som lyste in sommaren. Där är
hela den mellansvenska natur, vars stora
skildrare Heidenstam är.
Jag längtar hem till skogen.
Där finns en stig i gräset.
Där står ett hus på näset.
Var plockas under träden
så stora rosenhäger,
var vaggar blåsten säden
med sådant sus som hemma?
Var bäddas så mitt läger
vid aftonklockans stämma?
Varje detalj i en strof som denna återfinner
man i minnena från barndomen och säkert
har diktaren redan som barn börjat omdikta
vad han såg omkring sig. Under senare
landsflyktsår, då hemlängtan grep honom med
våldsam styrka, har omsmältningsproceduren
fortsatt och den fulländade dikten slutligen
sprungit fram. När han på gamla dagar återvände
Verner von Heidenstam: När kastanjerna blommade och Tankar och utkast. Bonniers.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
