Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I Sergels ateljé. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Sergels ateljé
avbildningar av de båda grevarna Posse,
men det har den självfallet inte. Nils
Posse hade däremot nära relationer med
Hausswolff; deras bevarade brevväxling
under de upprörda åren 1809—10 utgör
huvudpartiet i första delen av Clason-af
Petersens’ För hundra år sen.
En dominerande plats på denna litet
backanaliska men stämningsmättade
teckning från höggustaviansk tid — man
tycks av bilden att döma ha hunnit till
»likö-rerna» — upptar Elis Schröderheim, som
i verkningsfull kontrast placerats vid sidan
av den till sina kroppsformer spetsige
och trådsmale skalden Oxenstierna.
Schröderheims och Sergels yttre vittnade ju
vältaligt om att de konsumerat många och
goda middagar. En tredje känd »tjocker»
under epoken var den rike
Skeppsbroköpmannen och bankiren Johan Schön, som
också stod Sergel nära. De tre nämnda
herrarnas kraftigt tilltagna embonpoint
har på ett roande sätt förevigats på en
mängd mer eller mindre groteska och
uppsluppna teckningar av Sergel själv och
Carl August Ehrensvärd, Sergels intime
vän och konstnärlige frände. Även
Armfelt, den näst efter konungen själv mest
ryktbare av alla gustavianer, var redan
som mycket ung allt annat än sylfidisk.
Denna fetma förklarar troligen mycket av
envisheten i den allmänna klenhet och
sjuklighet, som med korta intervaller
hemsökte honom alltifrån 35-årsåldern.
15—Ord och Bild, 52: a årg.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>