Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den 6 juni — ett halvsekelminne. Av Mats Rehnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mats Re h nb er g
ett av många exempel på hans olika
låtanden för att få anknytningar till den förste
kunglige bäraren av hans namn.
Efter Gustav III:s tid vet man
emellertid icke, om denna dag rönt någon större
uppmärksamhet. För det borgerliga
namns-dagsfirandet har den givetvis haft sin
betydelse genom att Gustav hela förra seklet
varit ett mycket vanligt mansnamn. Att
den 6 juni icke räknats såsom helt
främmande för patriotiska syften kanske kan
tolkas ur en sådan åtgärd som att låta
Frans Hedbergs nationella opera
»Vikingarna» år 1877 erhålla sin premiär detta
datum, ehuru en så osedvanligt sen
tidpunkt eljest måste räknas såsom mindre
lämplig ur praktisk synpunkt.
Sin nuvarande betydelse har den 6 juni
erhållit först som utslag av de patriotiska
strömningar som utmärkte 1800-talets sista
årtionde. På 90-talet, då den efter vad
man trodde nyväckta fosterlandskänslan
sökte olika former för sina uttryck,
uppmärksammade man, att vårt land i
motsats till grannländerna Norge och
Danmark eller Tyskland, Frankrike och
Amerika icke hade någon bestämd nationaldag.
Särskilt vid universitet och skolor hade
man av ålder brukat fira olika historiska
händelser, men ingen av dessa festligheter
hade givits nationaldagens karaktär.
Diskussionen om en svensk nationaldag tog
särskild fart våren 1893, då Östgöta
Cor-respondenten efter 17-maj firandet i
Kristiania ånyo väckte tanken på att Sverige
likaväl som broderfolket borde kunna fira
någon nationaldag. Tidningen föreslog
därvid midsommardagen, som inrymde såväl
minnet av Engelbrekts resning som Gustav
Vasas intåg i Stockholm. Det framhölls
vidare, att dagen icke blott borde utgöra
»en nationell glädjedag utan äfwen en
nationell offerdag, nämligen i den mening,
att en hvar fosterländsk man och qvinna
offrar sin inkomst denna dag till något
fosterländskt syfte». Detta offermotiv för-
svann snabbt ur den fortsatta diskussionen
och har väl aldrig erhållit någon
tillämpning förrän ett halvsekel senare under
Finlands vinterkrig. Det är emellertid
osäkert, om det verkligen var Östgöta
Correspondenten och icke Svenska
Nationalföreningen, som låg bakom den nu
stegrade nationaldagspropagandan.
På ledande håll syntes man vid denna
tidpunkt icke heller varit alldeles
främmande för nationaldagstanken. I Post- och
inrikes tidningar meddelades det, att »chefen
för landtförsvarsdepartementet aflåtit ett
handbref till samtlige fördelningschefer med
anmodan att inom fördelningarna verka för
midsommardagens högtidlighållande i
fosterländsk anda».
Förutom de tidigare anförda historiska
skälen för midsommarens utnyttjande för
detta ändamål uppgåvos flera praktiska.
Upprepade gånger under diskussionen i
frågan framhävdes betydelsen av att
nationaldagen förlades till den ljusa och varma
årstiden. Man hade synbarligen
nedstämmande intryck från den 6 och 30
november. Under den egentliga sommaren var
midsommaren den enda helgen och
utgjorde dessutom årets största profana
folkfest, som av ålder firats i varje by. Genom
att utnyttja dess egenskap av helg och
traditionell folkfest vore mycket vunnet.
Att det skulle vara just krigsministern, som
genom sitt handbrev representerade det
officiella intresset, är fullt förklarligt med
hänsyn till den utomordentliga betydelse
som midsommarhelgen intog på alla arméns
mötesplatser, där vid denna årstid
manskapet låg inkallat till övningar. Det är
omöjligt att utfråga en gammal stamsoldat
om forna tiders krigarliv eller att bläddra
i skildringar från indelningsverkets dagar
utan att påträffa beskrivningar av det glada
midsommarfirandet. Från bygderna runt
om övningsplatserna vallfärdade
befolkningen i tusental till heden. Det finnes från
vissa håll uppgifter att man till och med
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
