Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Fra en dikters brev. Av Erna Holmboe Bang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Collett Vogt.
Fra en dikters brev
Av Erna Holmboe Bang
EG ser ham for mig så levende, så nær.
Jeg hörer tydelig hans stemme, denne
intense voktsomme stemme, som jeg ikke
kunne la være å lytte til.
Det var en tindrende vinterdag med
glittrende sne over skog og mark. Han
stod ved vinduet oppe på Holmenkollens
sanatorium og så ned mot byen, som aldrig
helt lærte å forstå ham.
Han stod der med ryggen mot meg og
talte om en ånnen, som heller ikke var blitt
förstått — Hans Jæger. Vi hadde netop talt
om bohemens drastiske död — som jeg
bare hadde et vakt minne om fra min
barndom.
Så intens, så ungdommelig intressert,
som Nils Collett Vogt var av livet
omkring sig, var det få som levet i minnene
som han. Han var aldrig i sitt rette element
uten når han talte om ungdomstiden og
vennene som næsten alle sammen var gått
vekk för ham — Hans Jæger, Trygve
Andersen og mange — mange andre.
Han ville at jeg skulle gi ut brevene fra
"380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
