Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkröni k a
Bertil Damm. He mbygdsf öreningen.
dat i kompositionshänseende som Borglinds
»Fiskar», en gravyr som nyligen var utställd
i »Svensk grafik» i Gummessons konsthall.
Vilken rytmisk distinktion i anordningen av
den sirligt snodda reven, vilken balans i
fiskarnas massverkan och deras anslutning till
den bärande linjemelodien! Detta om något
bottnar i realism pius romantisk
förskjutning mot en av konstnären gestaltad visionär
fantasibild, en hyfsad och omredigerad
verklighet.
Bertil Bull Hedlund är kanske den
svenske grafiker och tecknare, som mest
konsekvent i en frän verklighetsbrvgd tillsatt
irrationella och romantiska kryddor. På
utställningen i Galerie Moderne i november
hade man framför sig den vilde fabuleraren,
samhällskritikern, kosmopolit«! och den
romantiske svärmaren i en sprakande
konstellation. På långt håll känner man livsnärheten
i hans konst samtidigt som det kittlar i näsan
av gammalt antikvariatsdamm, fabeln och
det aktuella nuet flätas in i varandra så, att
man icke alltid kan skilja på komponenterna.
En analytiker av Bull Hedlunds konst
förmår därför knappast reda ut alla impulserna.
Med oerhörd receptivitet har han dragit nytta
av det europeiska 1800-talets stora tecknare
men samtidigt konsekvent utbildat sin egen
personliga linje.
Bland höstens många minnesutställningar
måste Bertil Damms i Konstakademiens
lokaler räknas till de märkligaste. Damm, som
i juni 1942 förordnats till professor i målning
vid Konsthögskolan, kom aldrig att tillträda
denna befattning. Ett sedan länge svårartat
hjärtlidande ryckte honom bort den 18 juli
samma år.
Minnesutställningen visade, hur denne
sökare och mångfrestare fann sin egen väg
genom en labyrint av skilda impulser. I sina
ungdomsverk, som främst utgjordes av
ömsinta och djuplodande porträttstudier, sökte
han i en ofta dämpad färgskala en melodisk
skönhet, vilken harmonierade med hans
lyriskt sensibla människouppfattning. Under
studievistelser i Italien 1912, Frankrike 1912
—14 och Spanien 1916—19, varvid han till
en början vandrade i de gamla mästarnas
fotspår, ivrigt prövande och kopierande
museernas skatter, upplevde han den moderna
konstens frigörelse av färgen och lärde från
omkring 1915 särskilt av Cézanne. Med ens
anammade han en ljusfylld skimrande
kolorit och en skissaktigt lätt penselteknik, som
kom att sätta sin prägel på hans i Spanien
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
