Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Carl Sandburg. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Sandburg
Av Anna L en ah Elgström
Ö™—
skåda, uthuggna ur själva berget, en rad
väldiga profiler av nationens fäder: George
Washington, Thomas Jefferson, Abraham Lincoln
över de öde vidderna som bölja iväg mot den
fjärran Stillahavskusten. Bland de ruvande
stenansiktena har verkets skapare, den
norskamerikanske skulptören John Borglum inte
tagit med Walt Whitman. Men han borde ha
gjort det! Ty i ännu högre grad än de politiska
ledarna har Whitman hos sitt folk väckt
medvetandet om dess kraft och egenart, där han i
U. S. A:s ännu av trång anglosaxisk
provins-kultur dominerade atmosfär sjöng sin stora
sång om »det fria folket som skall ge friheten
åt världen». I sin revolt mot den puritanska
nivelleringen, sin längtan att väcka den
amerikanska anden, tröttnade han aldrig att
uppmana sin tids bleksiktiga litteratur att:
»Placard ’Removed’ and ’To Let’ ön the rocks
of your snowy Parnassus. . .
For know, a better, fresher, busier sphere;
a wider, untried domain awaits and demands
you.»
Målet för landets litteratur, menade han,
måste bli att ge kropp och ande åt den
amerikanska människan:
»New words, new potentialities of speech —
an American, a cosmopolitan,
(for the best of America is the best
cosmopo-litanism) range of selfexpression.»
Då skulle amerikanen bli »världens främste
sångare, dess mest fullkomliga myntare av
ord», siade han i en av de visioner hans
brinnande kärlek till sitt folk och hans tilltro
till dess framtid, blott det fann sig självt,
ingav honom. Han sjöng för döva öron. Hans
läsare och lärjungar voro ännu knappast
födda. Men sällsamt lugn i sin inre visshet att
»sanningen var i honom» kunde Whitman
bida sin tid under ett helt liv av obemärkthet
eller begabbelse, då de intellektuella ledarna
av landets puritankultur lyste bann över den
vilde jätte, vilken naken strövade igenom de-
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
