Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Fyra dikter. Av Helmer V. Nyberg - Sång i sumptrakt - Bön - Fågeldöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej buffeln kan på tusen år
förvärva fågeltankar.
Brant stiga våra villospår
ur svarta djuphavsbankar.
Ej långt ha våra hjordar nått
från träskens mastodonter,
och därför ha vi gränslöst brått
till nya horisonter.
Med ögon variga av sår
vi genomtränga natten
och spörja varje sumpigt snår
om betesmark och vatten.
Vi rasta icke. Hårt och tungt
vi bräcka ner och välva.
Vårt onda släkte är för ungt
— vi brottas med oss själva.
Träden gör mig inte illa
— inte vinden, inte ljuset.
O att livet få förspilla
i det tysta, trygga suset!
O att leva för att drömma
utan oro eller minnen
— ändå känna solen strömma
långsamt genom svala sinnen
— utan öga, utan tunga
möta knivens snitt i barken
— gör mig till ett träd, du unga,
bistra vår, som färgar marken!
Ett djur kan dö så stilla i sitt snår
vid nattens medlidsamma sus ur skyn,
när jorden lägger som en fattig mor
sitt sjuka barn på svala, svarta strån
och regnet mossmjuk sång i örat droppar.
— En sådan död är vackrare än vår
— den ekar ej av hammarslag från byn
— den är så tyst som fröet, när det gror.
Och stumt högtidligt sjunger fjärranfrån
oändlighetens tröst i bruna knoppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
