Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid en gammal hälsobrunn. Till den 1 augusti 1945. Av Amelie Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amelie Posse
medföra något skrivarbete och slå mig ned
med det någonstans utomhus — bland
trädgårdens otaliga blomster, i parken eller
ännu hellre i den del därav som helt fått
behålla sin egenskap av naturreservat.
Det har då kunnat hända att ställets
ägare stått med staffli och målargrejor
i någon undangömd krok av det vidsträckta
området. Om han oförhappandes stött ihop
med sin gäst, har de på avstånd vinkat utan
att störa varandras arbete. Först efteråt,
vid måltiderna, har de gett sig tid att på
tu man hand avhandla vad som för
tillfället mest låg dem om hjärtat. Det fanns
så många brännande aktuella spörsmål
som i lika hög grad bekymrade och
upprörde dem bägge. Under dessa krigsår har
de varit så absorberade av den politiska
situationen att konstfrågorna inte längre
stått i första rummet för deras intresse.
Däremot har det både vid dessa besök och
åtskilliga andra, kortvarigare, förekommit
att länge sedan svunna tider dragits upp ur
glömskan, tack vare den omedelbara
friskheten i de gamla brev som de två fördjupat
sig i.
Den olycksdigra våren 1940 inföll min
»hägg-dag» just den syttende maj. Den
gången kom jag ditut redan klockan tio på
morgonen. Vid femtiden på eftermiddagen
följde min värd mig till Kungsholms kyrka
där den första norska högtidsstunden skulle
hållas. Han lät emellertid bilen hålla ett
stenkast därifrån, ty i sista stund hade han
beslutit sig för att ändå inte övervara
akten. Jag vet inte om det hade »ansetts
olämpligt», men med kännedom om hans
oberoende inställning skulle jag snarare
förmoda att han helt enkelt ville undvika
att komma olägligt, då arrangörerna så
hastigt improviserat saken att de inte
tänkt på att stöta på honom eller
reservera plats. Detta trots att norrmännen
sedan långt före unionskrisen näppeligen ägt
en trofastare, mera rakryggad och
förstående vän här i landet.
Jag kom ihåg den saken när jag i år såg
hans vackra vita huvud lysa bredvid äldste
brorsonens, under Norges sista
krigsgudstjänst i Sverige — den 9 april. Vilken värld
av stora händelser och lidanden låg inte
mellan dessa bägge data!
Denna fredsbringande, men kyliga vår
inträffade häggens fullkomning sent.
Dessutom hade jag varit dålig, så först den 28
maj blev det mig möjligt att begå den
traditionella dagen. Vädret var emellertid
då så underbart att jag blev oförmögen att
ägna mig åt det medförda korrekturet.
Jag försjönk så helt i det som omgav mig
— och innan jag visste ordet av, började
pennan nästan av sig själv löpa på mitt
anteckningsblock.
Med ett sting av gripenhet hade jag
plötsligt insett att det mänskligt att döma
kanske var sista gången jag fick uppleva
detta. Om allt går som jag nu tänker är
jag långt härifrån nästa gång häggen
blommar därute på det kära stället där jag så
mången gång funnit uppmuntran,
förståelse och moraliskt stöd under dessa sex
svåra år.
Jag förmodar att det var medvetandet
om att jag skulle förlora allt detta som i
den stunden drev mig att så gott sig göra
lät försöka i ord teckna ned det som just då
omgav mig — och även lite av det som
därvid försiggick i mitt inre. Det blev så här:
»Jag sitter på Waldemarsudde, bredvid
den gamla ’Surbrunnen’ nere i parken.
Jag är avskild från yttervärlden genom en
hög mur av bisurrande, bedövande vällukt.
Synvidden är åt nästan alla håll
begränsad av de stora, nyss utslagna häggträdens
vit-översvallande prakt. Under dem, i den
svala skuggan, dröjer ännu de sista
vitsipporna kvar. Men ute i det klargröna
gräset vajar vita narcisser med ett och annat
inslag av blekblå förgätmigej, och mitt på
ängen står en liten grupp purpurmörka
nykomlingar. Det är kungsängsliljor —
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
