Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Joseph Bédier. Ett forskarporträtt. Av Karl Michaélsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joseph Bédier
litteraturens upprinnelse. Icke ens ett geni
som Bédier springer fullrustat fram ur
Jupiters huvud!
Bédier vände sig nu till den höviska
romanen och offentliggjorde åren 1903—1907
tre textvolymer med innehåll ur sagan
om Tristan och Isolde, åtföljda av nya,
men omdiskuterade undersökningar
rörande »la matière bretonne». Av denna
underbara legend, som den stora publiken
endast kände »i den vidunderligt falska
form, som Wagners geni skänkt den», för
att citera Ferdinand Lots välbetänkta ord,
fanns det blott bevarade sinsemellan olika
versioner från 1100-talet. Med hjälp av
tyska och andra medeltida översättningar
eller omdiktningar var det emellertid
möjligt att försöka sig på en rekonstruktion.
Detta hade Bédier gjort för sitt personliga
bruk. Han publicerade emellertid Le
Roman de Tristan et Iseut år 1900. Det blev
en oerhörd framgång ur alla synpunkter.
Trots troheten mot originalen har den
senaste dikten om Tristanlegenden blivit
ett konstverk, beundrat, läst och omtryckt i
en oändlig följd av upplagor, översatt till
många skilda tungomål; Bohemans
svenska översättning kom redan 1902. Den
dramatisering, som såg dagen 1928, och i
vilken Arthus medarbetat, hade mindre
framgång. Ferdinand Lot har utan tvivel
rätt, då han säger, att personteckningen
under medeltiden var på något sätt för
tunn för den moderna scenen. Han tror,
att det pittoreska momentet i Tristan
bättre skulle komma till sin rätt på
mario-netteatern eller på filmen. Man har svårt att
tänka sig Bédier som scenarioförfattare,
men tanken har tagits upp, och nu har ju
en dylik film inspelats i Frankrike, skriven
av Jean Cocteau och betitlad »L’éternel
retour». (i Sverige kallad »Under eviga
stjärnor»).
Under tiden fortsatte Bédier sin
undervisning vid École Normale. Ur denna
undervisning framgick en serie litteraturkri-
tiska artiklar med ämnen från oss mera
närliggande tider. Dessa artiklar samlades
år 1903 i en volym med titeln Études
cri-tiques; Agrippa d’Aubigné, Pascal, Diderot,
André Chénier och Chateaubriand äro de
författare, vilkas verk här behandlas. Som
alltid hos Bédier, finner man en lycklig
kombination av filolog och
litteraturhistoriker; kritikern vill ha fast mark under
fötterna, en pålitlig text att bygga på,
innan han ger sig in på några
spekulationer. Det längsta bidraget ägnas
Chateaubriand en Amérique. Man finner en
ingående och roande redogörelse av hur den
gode vicomten ganska ogenerat utnyttjade
ett antal skrifter om Amerika. Med hjälp
av kartor och samtida reseskildringar
uppvisas det orimliga i att Chateaubriand
skulle följt den route och besökt alla de
platser, han själv anger. Hade han gjort
det, skulle han kommit till sin
amerikanska resas slutmål minst tretton dagar för
sent. Man vet nämligen, att den blivande
författaren till Atala avseglade från
Philadelphia den 10 december 1791. Enligt
Bé-diers noggranna och generösa beräkningar
kan han inte ha stått på kajen förrän den
23 december; då närmade sig skeppet,
som han for med redan Le Håvre! Dessa
Études critiques ha inte samma stora mått
som vissa av Bédiers andra skrifter, men
de äro förebildliga mönster för litterär
kritik, icke minst i metodiskt hänseende.
De ha säkerligen roat och entusiasmerat
en intellektuell åhörarkrets, som den för
vilka de ursprungligen föredrogos, den vid
École Normale: »ett elitauditorium», säger
F. Lot, »det främsta i Frankrike, men
fruktansvärt fordrande och kritiskt: vid varje
föreläsning måste det vinnas på nytt.
Föreläsaren slet ut sig under denna börda.
Hans lärjungar älskade honom, men till
den grad att de ville äta honom levande.»
Efter Gaston Paris’ död år 1903 lämnade
Bédier École Normale för att efterträda sin
läromästare i Collège de France. Under
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
