- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
172

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Alexanderhuvuden i Köpenhamn, Konstantinopel och Alexandria. Av Ivar Hjertén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivar Hjertén

Kolossalhuvud från T ar sos.
Ny Carlsbergs Glyptothek.

minspel, varför olikheten blir väsentlig
mellan de lugna, själsligt välbalanserade
porträttbilderna och de lidelsefulla, starkt
patetiska temperamentstudierna.
Undergick Alexanders ansikte någon märkbar
förvandling under hans korta livstid? Det kan
tyckas osannolikt under de knappt femton
mannaåren från 338, då han som 18-årig
kämpade vid Chaironeia, till hans död i
Babylon 323. Men Alexander »levde fort».
Hans liv var dramatiskt, fyllt av spänning,
äventyr, strider, sår, sagolika mödor,
fantastiska utsvävningar. Att han ofta hängav
sig åt vilda, dygnslånga orgier, är ett
historiskt faktum, som ingen panegyrik
kan prata bort. Och vilken förvandling
undergick inte hans väsen och karaktär
under tiden från perserkrigets början till
det ögonblick han satte sig på perserko-

nungarnas tron och antog deras seder,
klädedräkt och hovceremoniel? Vilken
kontrast mellan den f lärdfrie unge mannen, som
i hela härens åsyn badar i Kydnos för att
visa att han vill vara som den enkle
soldaten och försmår all lyx — »jag äter som
ni, sover som ni, mer än en av er lever
präktigare än jag» —- och den bistre
despoten på persertronen, som fordrar att envar
— även hans tredskande makedoner —
skall kyssa jorden framför hans tron!
Quantum mutatus ab illo! »Han hade»,
skriver Livius, »drunknat i framgången, som
ingen kunde bära sämre än han. Han
liknade i sin nya lycka, i sin nya skrud och
med sitt nya sinnelag mera en Darius än
en Alexander.» Kan man spåra denna
väldiga förvandling i bevarade bilder? Jag
tror att vi, utan att våga oss för långt ut
på den ikonografiska psykologiens gungfly
och även med begränsning av materialet
till ett tiotal i de stora monografierna föga
eller inte alls beaktade men högintressanta
bilder i tre museer, skola kunna finna den
historiska traditionens karaktärsbild
illustrerad.

Hur förhåller sig ord till bild vid
identifieringen av Alexanderporträtt?
Epigra-fiskt säkrad är endast den bekanta hermen
i Louvre, som fått namn efter upptäckaren,
cav. Azara, genom inskriften »Alexander,
Filips son, make (-doniern eller kanske
doniernas kung). Visserligen ha såväl
hermens samhörighet med huvudet som
inskriftens äkthet starkt ifrågasatts. Men då
högsta sakkunskap gått i borgen för såväl
samhörighet som äkthet, får man väl böja
sig, om också med en viss inre
motsträvighet. Men att som vanligen sker göra ett
arbete av så låg kvalitet och därtill så starkt
skadat — håret är avstött, ansiktets
epidermis bortfrätt, näsan ny, ögonbryn och
underläpp lappade — till ett slags kanon,
ett kriterium, en ofelbar mall, på vilken
övriga Alexanderbilder böra läggas för att
pröva deras äkthet och värde, är att gå

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free