Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johannes Bureus — mystikern och profeten. Av Sten Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes B ur e us
skrift — har paradiset kommit åter, detta är
det nya Jerusalem varom
Uppenbarelseboken talar. Den svenske siaren framstår
här som en representant för kiliasmen,
den av ortodoxien så illa tålda riktning
som lärde att den yttersta domen skulle
föregås av ett hugsvalelsens och
broderskapets rike här på jorden, en gyllene tid då
ondskan vore utplånad och Kristus de
levandes herre. Men år 1673 skulle, menade
Bureus, detta taga ett slut, ty då begynner
världens undergång, och en slutgiltig dom
äger rum från vilken ingen återvändo
finnes. Världen har då stått i 5635 år.
Bureus’ förvirrade traktat framkallade
på sina håll hån och åtlöje. Den blev efter
hand känd också på kontinenten, och
Gabriel Naudé — den lärde franske
bibliotekarien, en tid verksam vid Kristinas hov
i Stockholm •—■ betecknade den
kategoriskt som »chimärisk gallimatias». Våren
1617 utsattes Bureus själv för ett anonymt
angrepp; någon hade på hans dörr skrivit
några försmädliga ord med anledning av
hans Buccina. Detta skedde, sedan han
tre dagar i rad för ett antal studenter i
Uppsala närmare lagt ut sina profetiska
visioner. Om Bureus lyckades värva några
anhängare bland åhörarna, veta vi inte.
Men det är dock tydligt, att en och annan
skulle vara benägen att taga hans
förkunnelse med största allvar, som det himmelska
budskap Bureus själv menade att den var.
Vid denna tid drog en enkel bonde, Jon
Olofsson, omkring i den uppsvenska
landsbygden; gripen av kallelsen gjorde han en
vågad religiös propaganda, sade sig
dagligen tala med en ängel och sammanskrev
en förvirrad traktat, där han framställer
sig själv som en »vidundersman» och
världsfrälsare. Denne förryckte profet åberopade
sig uttryckligen på Johannes Bureus. Och
samtidens talrika tyska mystiker måste i
denne se en av de egna, alla dessa teosofer
och apokalyptiker som längtade efter en
mera omedelbar visshet än den kyrkan
kunde skänka dem. Bureus hade själv
angivit sitt samband med dessa kretsar.
Nyligen hade rosenkreutzarnas gåtfulla
brödraskap framträtt och med förvånande
framgång arbetat för en revolution inom
vetenskapen och religionen. Ursprungligen
eftersträvade de, som lärjungar till den
omåttligt beundrade Paracelsus, en
reformation inom det mänskliga kunskapslivet,
men rörelsen antog en alltmera extatisk
prägel; i en störtflod av traktater och
pamfletter bedrevo dess anhängare propaganda
för en teosofisk kristendom, och de
apokalyptiska visionerna hade inom dessa kretsar
hängivna uttolkare. Bureus’ båda skrifter
från 1616 framträdde uttryckligen som
ro-senkreutziska. Snart fingo
meningsfränderna i Tyskland uppmärksamheten riktad
mot den hyperboreiske siaren. År 1624
uppsöktes Bureus av en berömd
rosen-kreutzare, hamburgaren Joachim Morsius;
han hade kommit till Sverige i syfte att
lära förstå svenskens Buccina. Och långt
senare, på 1640-talet, kom Bureus i
förbindelse med den bekante schlesiske
teosofen Abraham von Franckenberg, lärjunge
till ingen mindre än Böhme. I några
bevarade brev uttryckte denne sin stora
beundran för Bureus. Han kallade honom
»heligaste Mysta» och förklarade, att han och
hans vänner ville veta mera om svenskens
hemliga och kabbalistiska gåvor.
Med tiden skulle Bureus’ förkunnelse
antaga en alltmer säregen prägel. Vid
1620-talets mitt föll i hans händer en liten skrift
som under några år lät mycket tala om
sig. Det var den Paracelsus tillskrivna
profetian om lejonet från Norden. Där
sias om det mäktiga nordlandalejonet,
som skall besegra kejsaren och Kristi
fiender, underlägga sig hela Europa och skapa
ett regemente av frid och endräkt, innan
Herren kommer till sin dom. Bekant är,
hur denna text fascinerade de betryckta
evangeliske i det trettioåriga krigets
sönderslitna Tyskland. Profetian gavs en poli-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
