Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Barbaren i Paris. Av Stellan Ahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stellan Ahlström
I februari—mars 1895 började reaktionen
mot det skandinaviska inflytandet att göra
sig gällande. När Georges Clemenceau den 4
mars 1895 skrev en ledare i La Justice om
Strindberg hade redan stridslarmet tystnat.
Jules Renard berättar i sin »Journal» att till
och med en så varm beundrare av nordisk
dramatik som Henry Bauer — till vilken
»Plaidoyer d’un fou» dedicerats —- började
bli svalare i sin entusiasm. Det blev svårare
och svårare för utländska skriftställare att
få bidrag införda i pressen: deras
motståndare Léon Daudet, Jules Lemaitre,
Francisque Sarcey med flera chauvinister fick
allt starkare vind i seglen.
Strindbergs beslut att överge
skönlitteraturen och journalistiken för
naturvetenskapen har kanske i någon mån varit
beroende av de ändrade konjunkturerna. På
grund av ett oblitt öde kunde han ej skörda
frukterna av sin oerhörda möda.
Efter utskrivningen från Saint-Louis
ägnade Strindberg huvudparten av sin tid åt
vetenskapen. Upplevelserna vid årsskiftet
1894—95 har säkert haft avgörande
betydelse för Infernokrisen.
Först den 8 augusti 1895 införde Gil
Blas »Barbaren i Paris». Artikelns slutord
var dessa: »Je prends le parti de couper
court et je renvoie mes lecteurs à mes
souvenirs de Rouen, que j’espére
commu-niquer prochainement.» Denna fras står ej
att läsa i Samlade Skrifter (del XXVII
s 563). Med skäl kan man anta att den
tillkommit i korrekturet. Till Richard
Bergh skrev Strindberg kort tid efter
uppsatsens publicering: »Härmed en Gil Blas!
Att norskarne blevo onda för att jag
kunde skriva om svenskarne i Paris utan
att flagga rent med Ibsen och Thaulow,
förstås, men att svenskarne också blevo
onda, förstås, också!
Och Gil Blas som varit Zolas,
Maupas-sants, Banvilles, Verlaines organ, blev nu
på en gång en dålig tidning (Sthms Db).
0 Land! Land! (Jeremias).»
Var har Strindbergs minnen från
uppehållet i Rouen tagit vägen ? På våren 1895
vistades han där någon tid hos ingenjör
Dubosc. Troligen har manuskriptet insänts
till tidningen och senare kommit bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
