Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Heraldisk textilkonst i Sverige under tidig gotisk period. Av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabeth Thorman
ok danz», om »skæmptan ok bohord», om
»lek ok fagher ord».
Den rena och starka konstkälla, som för
vårt land låg tillgänglig, var Frankrike;
till ovärderlig förmån hämtade man därifrån
sin inspiration; av franska impulser, fransk
stil och smak, franska tekniker voro vi
lyckliga mottagare. Här vanns, i och med
inflyttade konsthantverkare, en ytterligt
kvalificerad, högt konstkunnig utländsk
arbetskraft för tidens viktiga uppgifter,
stenskulptur, träsnideri, bokkonst,
glasmålning, utan allt tvivel även sigillkonst och
broderi. Icke det svenska tungomålet,
men det behagfullaste av alla de utländska
flöt över deras läppar, som i de många
verkstäderna för behov av skilda slag ur
sina material förstodo att locka fram
mästerligt livfulla, skönhetsmättade verk.
Starkt vitsorda våra främsta kännare av
medeltida konst och konsthantverk detta
franskpåverkade, detta livfulla, följdrika
nya, vilket i och med Magnus Ladulås’
framträdande tar sitt grepp om svensk
föreställning och svensk inställning. Här
spelar ej minst riddarlivet med ädla och
sirliga åthävor ut sitt mest
kännetecknande och egenartade, de många
riddar-spelen av olika art. Sin roll och sin rent
triumferande roll i den glans, som hörde
allt detta till, voro textilier, lysande i guld
och färger, på ett sällsynt sätt skickade att
bära upp.
Samtliga våra främsta kännare ge åt
periodens textila konst de högsta lovord;
de påvisa hur den västerländska
textilkonsten under 1200-talet och 1300-talets
första hälft når sin högsta fullkomning.
Tiden 1275—1350 kan alltså
kännetecknas som en glansperiod. Man var, med
en utövning i full blom, redo att möta
och tillgodose nya, högt ställda anspråk;
den utövning, där ett helt nytt moment nu
inträder, broderiet av heraldisk art.
Åtskilliga broderiverkstäder böra redan
ha funnits i ett land, där dräktlyx så länge
rådt. Sakkunskapen reder upp denna fråga:
»redan långt innan Vadstena
Birgittin-kloster grundades, på 1360-talet, övades
i Sverige guld- och silkesbroderiets konst».
Säkra, snabba händer fingo här uppgifter,
som övermåttan måste ha fängslat och
fröjdat och sporrat till anspännande av
all tänkbar förmåga.
Stofferna, av en mångfald arter — ju
mera lysande av invävt guld, ju
åtråvärdare — togos utifrån; likaså tydligen
de sakrala skrudarna, från utlandets högt
beryktade verkstäder; här behövde man
endast beställa, här var en ornamentik
av sakral innebörd och gestaltning den
givna. De heraldiska textilverken ägde
däremot i sin dekor så starkt personlig
hållning, att för dem en direkt personlig
kontakt mellan beställare och brodör måste
ha varit nödvändig. För denna
brodér-konst kunna svenskarna själva ha svarat,
just nu starkt påverkade av franska
bro-dörer, kunniga om och noga insatta i vad
som i Frankrike inom komposition och
teknik och färgval och material m. m. räknades
som fullvärdigt och mönstergillt. Agnes
Branting talar om »den säkerligen livligt
blomstrande parisiska brodérkonsten under
1200-talet och förra hälften av
1300-ta-let —»; detta heraldiska broderi, som nu
tycks bli ett så dominerande inslag inom
svensk textilkonst, har med nära nog ett
helt sekel (1275—1360) fått försprång
gentemot vår sakrala brodérkonst.
Icke få äro de faror, som, medan åren gå,
möta och drabba de ömtåliga textil verken.
Skoningslöst och så godt som fullständigt
ha dessa förstörande makter fått driva sitt
spel med vår medeltids heraldiska
broderier. Så gott som fullständigt: ett enda
återstår, det s. k. Bjälbobrunet. Det
återstår därför att det, i vad man ville kalla
dess egendomligt dubbla egenskaper av
sakralt och heraldiskt — ett altarbrun,
men av rent heraldiskt tycke — har
bevarats i en kyrka.
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
