Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk kyrkohistorisk forskning under det senaste årtiondet. Av Hans Cnattingius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk ky r k o historisk forskning
till år 1700 (1943). Den förres ideal behärskade
i det stora hela den humanistisk-teologiska
undervisningen hos oss ända till 1600-talets
slut.
Med påfallande iver har de svenska
kyrkohistorikerna på sistone kretsat kring
kyrkopolitiska och kyrkorättsliga problem. Även
härvidlag har de idéhistoriska sammanhangen
beaktats mer än förut. I ett par
undersökningar har författaren till denna översikt från
olika sidor behandlat ett centralt problem
från det tidigare 1600-talet, nämligen
motsättningen mellan statsmakt och
kyrkoledning, koncentrerad till frågan om inrättandet
av ett generalkonsistorium eller en kyrklig
överstyrelse, bestående av både andliga och
lekmän. I Den centrala kyrkostyrelsen i
Sverige 1611— 1636 (1939) undersöktes de
former, under vilka de kyrkliga ärendena
centralt handlades i K.M:ts kansli, Svea
hovrätt, consistorium regni vid riksdagarna och
domkapitlen. Det rådde åtskillig oklarhet om
kompetensen, och alltför ofta besvärades
konungen och rådet av klagande präster. Det
var därför naturligt, att man ville utbygga
den kollegiala administrationen med ett
centralt organ även för kyrkan och
kulturinstitutionerna. Planens upphovsman •— Axel
Oxenstierna ■— hade därvidlag den tyska
konsistori-alförfattningen för ögonen, ehuru han
utformade tanken på ett självständigt sätt, som tog
hänsyn till svenska administrativa och
kyrkliga förhållanden. Biskopar och domkapitel
skulle emellertid nu ställas under permanent
statlig uppsikt, eftersom det enligt Gustav
Adolfs och Oxenstiernas mening var konungen,
som ägde överhögheten över kyrkan, precis
som det var i de tyska kyrkorna. Rudbeckius
bekämpade i spetsen för prästerskapet till
det yttersta dessa planer. Hans åskådning
var icke, som man ofta hållit för troligt,
kato-licerande. Den förenade tankar om en
kyrkostyrelse genom biskopar och präster av
tysk-lutherskt, fornkyrkligt och högkyrkligt
kal-vinskt ursprung (Johannes Rudbeckius och
hans europeiska bakgrund. En
kyrkorätts-historisk studie. 1947).
Kjöllerström har i sitt redan omnämnda
arbete om Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571—
1682 belyst även dessa problem. Han har
visat, att generalkonsistorietankens anhängare
från 1625 framåt ofta åberopade en av
Heidelbergteologen David Chytraeus formulerad
distinktion mellan »potestas ecclesiastica
interna» och »potestas ecclesiastica externa».
Det »inre» kyrkoregementet fick omfatta
predikande, sakramentsförvaltning och
kyrkotukt och tilldelades prästerskapet, medan
det »yttre» kyrkoregementet ansågs tillhöra
överheten. Det är klart, att denna behändiga
argumentering snart anammades av dem som
önskade bana väg för en stramare
statskyrk-lighet i Sverige. Kjöllerström har emellertid
i sin undersökning som titeln ger vid handen
tagit upp en mycket större uppgift och skildrat
hela det utdragna och komplicerade
kommittéarbete, som omsider ledde fram till 1686
års kyrkolag. Han har bragt i dagen ett
omfattande nytt material till de olika
kyrkoordningsförslag, som alltifrån 1640—talet såg
dagen. Det är tyvärr omöjligt att på några
rader ge någon föreställning om dessa
invecklade förhandlingar. När även delen 1682—
1686 föreligger färdig, har svensk
kyrkohistorisk forskning utan tvivel erhållit ett
lika betydelsefullt som fullödigt tillskott.
Till 1620- och 30-talens kyrkopolitik för
oss också Hans Lundins studier över Joannes
Baazius’ kyrkliga reformprogram (1944).
första gången har denne oppositionsman mot
biskopsväldet i svenska kyrkan blivit fullt
gripbar. Baazius kämpade för en sträng
stats-kyrklighet och en koncentration av
prästerskapets verksamhet till det rent religiösa med
avskiljande av alla världsliga uppgifter, ett
program, som knappast lät sig genomföras
under en tid, då andligt och världsligt ännu
hade så många föreningsband.
Detta arbete tecknar också sin hjältes —
det är i sagda avhandling i hög grad fråga om
en dylik —- fromhet, präglad av bot- och
domsförkunnelse, och för därför över till en annan
linje, som också på ett särskilt sätt fångat det
kyrkohistoriska intresset under senare tid,
nämligen utforskandet av den äldre lutherska
fromheten. Enligt en äldre, ursprungligen av
pietismen skapad uppfattning härskade i de
lutherska kyrkorna under 1600-talet en
intellektualistisk och intolerant renlärighet och
fullständig religiös likriktning. Forskningen
har starkt korrigerat denna bild och upptäckt
nyanser och spänningar, som givit ett annat
liv åt tavlan. Redan Linderholm underströk,
att denna tids svenska kyrkomän så kraftigt
inskärpte vikten av bot och rätt handlande,
att man kanske snarare borde tala om en
orto-praxi än en ortodoxi. Den åberopade
författaren ville likväl icke gå med på att mystiken
under sagda skede skulle spelat någon
nämnvärd roll hos oss. Inför de nyaste forskningarna
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
