Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Boströms betydelse i svenskt kulturliv. Av Torgny T:son Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boströms betydelse i svenskt kulturliv
ännu inte låtit förspörja sig. . . Då nu Universitetet
icke är någon vetenskapsanstalt, utan endast ett
undervisningsverk, en Högschola för de uppväxande,
så torde man äfven här icke böra utsträcka medlen
utöfver ändamålet, d. v. s. utöfver deras behof, som
här söka sin bildning.
Vad Chemiska Professionen särskilt beträffar så
behöfde den visserligen en fördelning om den
nödvändigt skulle meddela undervisning i alla de grenar av
Naturvetenskapen, som icke hänföra sig till Physiken,
Astronomien och Naturalhistorien. Men jag kan icke
finna att detta är nödvändigt så länge ej Konungen
uttryckligen fordrat det eller förklarat den närvarande
undervisningen för otillfredsställande. (Samlade skrifter
III, s. 447.)
Skall det över huvud taget undervisas mera
i naturvetenskaperna så finner Boström det
lämpligast att denna undervisning förlägges
till huvudstaden. Man får anta, att Boströms
ställningstagande i denna fråga till en viss
grad bestämdes av hans filosofiska grundsyn
med dess låga uppskattning av den sinnligt
empiriska verkligheten. Kanske man även
skulle våga antaga att det är den attityd, som
kommer tillsynes i detta yttrande, som gjort
att svenska filosofien till sin egen skada
kommit att stå främmande för
naturvetenskapliga begrepp och metodproblem. Detta
utesluter inte att Boström övat ett visst
inflytande på naturvetenskapsmän. I zoologen
Thorells anmärkningar om darwinismen 1880
återfinner man omisskännliga boströmianska
tankegångar.
Det förefaller mig ändå •—- Dons låga
uppskattning till trots — som om man bäst
forstode den kraft, som kunde utströmma från
Boström, när man läser hans polemiska
skrifter. Det förhåller sig även så, att det är genom
dem som han kommit att bli bäst känd av en
icke-akademisk publik och genom dem även
att spela en verklig roll i landets kulturliv. Å
andra sidan skall man icke förbise att
Boströms strider hela tiden ha sin bakgrund i
hans filosofiska system. Innan jag går att
redogöra för hans polemiska insatser bör man
därför erinra sig Nyblaeii ord: »Om Geijer
under den djupa känslan af bristen i alt
mänskligt vetande förklarade sig vara ’en
sökande’ som städse var beredd att modifiera
sina öfvertygelser, så hyste däremot Boström
ett absolut förtroende till sanningen af sin
filosofi och såg alt i dess ljus. Detta
sammanhängde därmed, att Boströms tänkande,
ehuru det var så utmärkt af analytiskt
skarpsinne, att det stundom stod på gränsen af
spetsfundighet, likväl till sin art egentligen var
intuitivt.»
Boströms ihärdigaste kamp gällde
representationsreformen. Enklast kan man säga, att
han i varje reform av den svenska
ståndsriksdagen såg en försämring av det i och för
sig ideala representationssystemet. »Det enda
förnuftsgiltiga representationssättet för folket
är», säger han i sin självbiografi, »enligt B.
fyrståndsrepresentationen, sådan denna
verkligen fanns i Sverige innan brukspatronerne
infördes i borgarståndet och i synnerhet innan
den senaste förvända grundlagsförändringen
1858 egde rum, genom vilken i samma stånd
inflyttades sådana, som icke alls drifva några
stadsmannayrken. Om hvarje annat
representationssätt visar B. att det är intet annat
än en vanvettig tillställning, hvarigenom
vissa personer sättas i tillfälle att votera och
besluta om andra rättigheter än sina egna,
och att sålunda med sken av lag och rätt
tilllåta sig uppenbara rättskränkningar.» För
att förstå Boströms inställning måste man
komma ihåg hans indelning av de mänskliga
kollektiven. Han skiljer mellan blotta (a)
föreningar, eller empirisk-sinnliga enheter av
människor och (b) samhällen eller samfund.
Till föreningarna räknar han folksamlingar
eller folkhopar, anstalter eller inrättningar
och sällskaper, d. v. s. bolag, kompanier o. d.
Samhällena eller samfunden åter äro av två
slag, privata och publika, varav de privata
ha sedligheten till sitt ändamål, de publika
rätten. Bland de privata samhällena urskiljer
han äktenskap, familj, kommun, stånd och
folk, till de publika höra staten,
statssyste-merna och statssystemernas system. Dessa
samhällen äro förnuftiga väsen eller
personligheter med samma logiska attribut som
förnuftet i allmänhet. Människan ingår i de
privata samhällena och de äro därför
bestämningar hos henne. Serien äktenskap, familj,
kommun och stånd måste sålunda fattas
organiskt, »en organisk enhet av underordnade
moraliska personligheter» säger han, och
varje stånd kan därför sägas bevaka de i det
ingående personernas rättigheter. En riksdag
sammansatt så som vår nuvarande svenska
riksdag, är för Boström en blott förening där
människor diskuterar och avhandlar inte bara
sina egna rättigheter utan även andras, med
vilka de, enligt Boström, intet ha att skaffa.
Det väsentliga i Boströms motstånd grundar
sig sålunda på hans organiska
samhällsuppfattning, på hans uppfattning av samhällena
som förnuftiga personligheter. Så vitt jag
kunnat finna, har Boströms energiska mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
