Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Curt Clemens. Av Torsten Bergmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Bergmark
Vid spegeln. 1942.
Clemens — Tage Hedquist, Lennart Gram,
Åke Pernby, Carl-Erik Gustafsson och
Sven Rapp. Kritiken kunde inte upptäcka
någon riktigt strålande stjärna bland de
nya, men Clemens fick beröm för sina
teckningar. Annars var det egentligen bara
Yngve Berg som den gången gav Clemens
odelat erkännande. Sedan blev ju denne
kritiker mer förbehållsam.
Nästa gång Clemens framträdde var i
januari 1938 i Svensk-Franska
Konstgalleriet tillsammans med sju andra i en
utställning som kallades »Ung svensk konst».
Också denna gång var Tage Hedquist och
Lennart Gram med och dessutom bl. a.
Vera Frisén och Curt Carendi. Redan i
september samma år var Clemens, Gram och
Carendi med i en ny utställning i samma
lokal. Denna gång kallades utställningen
»Ung svensk pariserkonst»; de tio
deltagarna hade på våren haft gemensam
utställning i Tessininstitutet i Paris. Kritiken
uppmärksammade vid detta tillfälle den
allmänna inriktningen på »människan och
själen», särskilt hos de tre nämnda. Det
var inte Matisse-skolans dekorativa ideal,
vägledande för en äldre generation av
parissvenskar, som dessa i första hand
eftersträvade. Inträngande psykologisk analys
förenad med intim mänsklig värme gav
deras konst dess speciella karaktär. Av
de tio utställarna ansågs Clemens allmänt
som den mest personlige. När han året
därpå hade sin första separatutställning
med ett 60-tal nummer i Svensk-Franska
Konstgalleriet blev hans genombrott
fullständigt.
Curt Clemens var då endast 28 år men
redan en mogen konstnär. Han hade också
börjat mycket tidigt. Trots sin avgjort
intellektuella läggning slutade han skolan
med realexamen, då han föredrog Otte
Skölds målarskola framför gymnasiet. På
målarskolan gick han åren 1928—30, och
därefter ägnade han sig så gott som helt
åt konsten med undantag för ett år, 1932,
då han arbetade på sin faders
försäkringskontor. Första parisvistelsen inföll 1930—
31. Han målade då bl. a. cirkusmotiv;
särskilt intresserad var han av clownen Grock,
och så tittade han på Puvis de Chavannes
varje kväll. . . 1932 besökte han Tyskland
och Frankrike, 1935 återigen Tyskland och
Frankrike, men även Italien och Spanien.
På Mallorca målade han detta år i ljusa,
hela plan med små figurer insatta på jolinskt
vis. Någon beröring med Jolins konst hade
Clemens inte haft då. Det var först långt
senare som de två konstnärerna skulle
förenas i en stark vänskap, som hade sitt
ursprung i Jolins stora uppskattning av
den yngre målarens konst.
Under åren närmast före första
separatutställningen 1939 arbetar Clemens med en
relativt dämpad kolorit, där jordfärgerna
överväger, blekbrunt, gråviolett, terra,
med starkare accenter av blått eller orange.
Typiska är de första större kompositioner
Clemens gav sig i kast med, »Blomstertorg»
och »Kvällstorg» från 1938.
Torget inspirerade honom inte till ett
detaljrikt berättande i stil med Linnqvists
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
