Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Jakob Lorenz Studach - biskop och tysk romantiker i Norden. Av Robert Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Lorenz S tud a ch — biskop och tysk r o m antik er
sina sista levnadsår. Han hade hört talas
om Studachs sysslande med mystik och om
hans språkliga intressen, och det var det
första han i sitt brev av den 5 november
1843 berörde. »Min Ven Pastor Montz siger
mig, at De inden Omraadet af Deres
udbredte Kundskaber ogsaa besidder
til-strekkeligt Kjendskab til det Norske, og
det ad den rette Vei: gjennem det
Oldnordiske. Der er godt af en Sanct Olafs
Månd.»
De senare historiska tilldragelserna på
Stockholms slott läto diktaren åter
upptaga förbindelsen med Studach. Den 8 mars
1844 hade konung Karl Johan dött, och då
Wergeland ansåg sig skyldig monarken
särskild tacksamhet, umgicks han med tanken
att i Norge sprida en litografi som skulle
visa den döende härskaren och åtföljas av
en av Wergeland diktad kantat.
Wergeland söker nu i ett brev av den 4
april d. å. av Studach såsom ögonvittne få
veta hur konungen legat på sin bädd och hur
den församlade familjen grupperat sig kring
honom. Han bifogar hyllningsdikten med
dess många strofer.
»Sal. Kongen var min Velgjører», skriver
han. »Han har støttet mig imod Fiender,
hvis Magt jeg ikke skulde kunne have staaet
mig imod. Kan jag gjøre noget til at fæste
Hans Minde og Hans Æt i Folkets
Kjærlighed, er det en Gjeld, jeg ikke kan betale
nok af paa. . .»
Planen kom inte till stånd därför att
historiemålaren Tidemand, som Wergeland
hade önskat skulle teckna litografien,
avböjde. Den detaljerade skildring som Studach
hade givit honom av scenen på Stockholms
slott sporrade honom till att göra ett
försök med målaren Görbitz, och han begär nya
detaljer: om det varit dagsljus eller
konstgjord belysning vid konungens död, om
prinsessan Eugenie var lika lång som
drottning Josephina och vad för sorts hatt
drottningen burit. Men Wergelands sista
sjukdom som drabbade honom i juli 1844 för-
hindrade alla vidare planer och därmed
också tanken på det litografiska
flygbladet.
Studach var inte bara en
kulturpersonlighet i förra århundradets Sverige, utan
kronprinsessans sedermera drottningens
kaplan och hade därmed övertagit särskilda
förpliktelser också mot landets lilla
katolska församling, vars förste biskop efter
reformationen han slutligen skulle bli. När
vikarien, den undan franska revolutionen
flyktade abbé Gridaine, drottning
Deside-rias biktfader, 1833 avled, blev Studach
hans efterträdare.
Därmed hade Studach berövat sig själv
den lärde mannens ro och trätt inför
offentligheten. Att vara katolik i Sverige
betydde ju sedan tre århundraden
överträdelse av kyrkolagen och bestraffades
tidigare med döden, sedermera med
landsförvisning och förlust av medborgerliga
rättigheter. Då Gustav III 1781 för första gången
gav tillstånd till mässans fria firande,
betydde denna tolerans ännu inte
religionsfrihet, utan endast offentlig
religionsutövning för — utlänningar. Först 1860 blev
religionsfriheten lag. Då Studach
emellertid blev vicarius apostolicus 1833 och dog
1873, faller till största delen hans
verksamhet inom en på religionens område stormig
tid, då det sista motståndet mot toleransen
ofta antog häftiga, ja desperata former,
framför allt i de sällsynta fall då någon
övergick till den katolska tron.
Den församling Studach övertog befann
sig i ett bedrövligt läge. Därom vittnar
hans klagan i ett brev till en biskop.
Min företrädare lämnade åt mig en skara på
tjugosex fattiga barn, som måste få bostad,
kläder, föda och undervisning, utan varje
understödsfond, utan skola, utan lärare, till och med utan
skolbok, ja överhuvud utan någon enda bok för
den katolska ungdomen ... en fattig församling
som hittills blott minskats år från år, utan kyrka
(det som användes därtill är en ful, dyrt betalad
sal i ett hus som också inrymmer ett
undersökningshäkte, och man måste tigga för att kunna
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
