- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
84

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Alfabetets uppkomst. Av Oscar Löfgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar Löfgren

skrivtecken, t. ex. hieroglyfiska,
pseudo-hieroglyfiska eller möjligen kretensiska
(minoiska), eller skapats för just detta
ändamål.

Först sekundärt torde dessa 22 tecken ha
erhållit namn efter akrofonisk princip,
d. v. s. med samma begynnelsekonsonant,
ungefär på samma sätt som i våra
ABC-böcker A åskådliggöres med en apa, B med
en björn o. s. v. Dessa bokstavsnamn ha
mycket tidigt blivit stereotypa och olösligt
förbundna med tecknet; deras betydelse är
ej sällan oviss. Akrofonien, som tidigare
betraktats som en hörnsten för teorien om
alfabetets uppkomst, reduceras därmed till
att gälla själva namngivningen av
bokstäverna.

Om ovan skisserade uppfattning är
riktig, blir konsekvensen att de tidigare gjorda
försöken att förklara alfabetets uppkomst
utvecklingshistoriskt äro förfelade. Alfabetets
uppfinning innebär fastmera principiellt en
revolution inom skrivkonsten. Den betyder
ett definitivt uppgivande av den gamla
piktografiska traditionen, som vilar på en
optisk grundsyn, och ett renodlande av
den fonetiska principen, som endast tar
hänsyn till språkljuden, såsom de
uppfattas av örat. Det har krävts ett
avsevärt mått av abstraktionsförmåga och
långvarig iakttagelse, innan man lyckats
fonetiskt analysera människans
komplicerade tal och uppdela det i dess minsta
beståndsdelar. Har man emellertid väl nått
denna punkt och uppställt principen »ett
tecken för varje språkljud (hos semiterna
= konsonant med eller utan efterföljande
vokal)», är det en relativt enkel sak att
skapa ett alfabet. Det feniciska alfabetet
torde ha sprungit fram ur sin eller sina
uppfinnares fantasi i en lycklig stund,
alldeles som Athena ur Zeus’ panna.

Detta utesluter ingalunda att
uppfinningen gjorts under påverkan utifrån,
förmodligen från mer än ett håll. Det är
säkerligen ingen tillfällighet, att både Ugarit

och Byblos voro handelscentra med en
biandkultur, där inflytelser från Egypten,
Kreta och Mesopotamien strålade samman
och förenades med den lokala kulturen. I
Byblos synes det egyptiska inflytandet ha
varit dominerande, ej minst religiöst.
Alfabetet har så redan från första stund varit
kosmopolitiskt färgat.

Troligen få vi aldrig veta namnet på den
eller dem, som genom sin geniala
uppfinning skänkt mänskligheten alfabetet.
Kanske kan det aldrig definitivt fastslås, om
initiativet kommit från Byblos eller någon
annan syrisk stad. Sannolikheten pekar
dock närmast på Byblos, som då i särskild
mening skulle göra skäl för sitt grekiska
namn, i betydelsen av »bokstaden». Det
kan i alla händelser fastslås, att det feniciska
alfabetet uppfunnits inte alltför långt efter
år 2000 f. Kr., under de århundraden då
den tolvte egyptiska dynastien och senare
Hammurabis fornbabyloniska dynasti
medförde en period av politiskt och kulturellt

uppsving i Främre Orienten.

*



Man skulle kunna travestera Tegnérs
berömda ord och sanningsenligt säga: »All
bildning står på skriftens grund till slutet.»
Just på skriftens område spelar emellertid
enkelheten och tydligheten en avgörande
roll. Hur den västerländska
kulturutvecklingen skulle ha gestaltat sig, om den byggt
på kilskriften eller hieroglyferna, är svårt
att föreställa sig. Säkert är, att läs- och
skrivkunnigheten varit förbehållen ett
fåtal eller rentav en skrivarkast. Det feniciska
alfabetets entydighet, enkelhet och goda
anpassningsförmåga efter olika
skrivma-terial gjorde det till en nära nog idealisk
bärare av det talade ordet. Dess svaghet
var, att det endast uttryckte konsonanter,
så att det för att bli användbart på
ickesemitiskt språkområde krävde en
genomgripande reform, som skänkte det tecken
för vokaler. Denna reform genomfördes

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free