Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Utpost i norr. En liten krönika om Luleå. Av Elof Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Ehn mar k
Stadshotellet och Norra hamnen, Luleå.
inte ens stenkyrkan, efter denna katastrof.
Det Luleå, som nu finns, är praktiskt taget
inte mer än en femtioårig stad. Man kan kalla
den en nuets stad. Den har inga gamla
minnen att stoltsera över, inga
turistattraktioner av kulturhistorisk natur
(undantagandes museisamlingarna) att erbjuda. Där
är t. o. m. borgarsläkter och handelshus i
andra generationen en sällsynthet. Man kan
i stället beteckna Luleå som en stad med
omsättning. Den har gott om tjänstemän:
i landsstaten och stiftsstyrelsen och i
läroverkets, folkskoleseminariets, tekniska
gymnasiets och flickskolans kollegier, vidare en
talrik jägeristat, NJA:s och LKAB:s
ingenjörsstab och två officerskårer. Men det är
sällan dessa stater och kårer bildar en stabil
och förblivande stam. Man stannar några
år och trivs i regel bra, men så flyttar man
— alltid söderut. Det finns mycket få
pensionerade och ändå färre ägare av
familjegrav bland de kategorier, som det här är
fråga om. Fördelen med detta förhållande
är, att antalet ungt och medelålders folk är
stort. Det är sin bästa ålder och sin bästa
kraft man ger åt Luleå. Nackdelen är, att
det inte bildas några traditioner. Man kan
inte tala om någon särskild luleatmosfär,
någon luleanda, inte om någon uppammad
och omvårdad ton eller stil, som ger egenart
och särprägel åt staden. Marken förmår
liksom inte skänka rotfäste för ett lugnt
kulturellt växande.
Så framstår Luleå som en ung stad med
mycken ungdom i och en tjänstemannastad
med stor omsättning på folk, som inte
stannar för att åldras och inte kommer med
avsikt att förbliva. Vanligen börjar väl
nykomlingen sin luleåse jour på sommaren eller
hösten, och hans första konfrontation med
staden och bygden skänker honom
säkerligen angenäma överraskningar. Först och
främst torde han få orientera om sig en
smula. Hans bekanta har kanske bett honom
hälsa till gemensamma goda vänner i Kiruna
eller Malmberget, när han nu skall bosätta
sig i trakten. Det visar sig, att dessa orter
kräver en halv eller en hel dags järnvägsresa
att komma till och inte är så nästgårds som
det förefaller fåkunniga sörlänningar. Men
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
