Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - T. E. Hulme. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. E. H-ulme
Henri Gaudier-Br zeska: Självporträtt.
Pennteckning.
från hörn till hörn rum och namn i London
med en tjugo år äldre polsk adelsdam, som
han falskeligen uppgav som sin syster, varför
han troddes vara av polsk härstamning. Han
gjorde ingenting för att rätta missförstånd
om sin egen genealogi och biografi utan
framstod helst som en konstnärlig naturbegåvning,
en Rimbaud, som bombarderade
meningsmotståndare i diskussioner med småsten, vilka
han alltid hade i beredskap i fickorna. Det
var han som hittade på gruppnamnet
vorti-cism för den abstrakta rörelsen i England,
som ville gå ett steg förbi den ännu i London
förkättrade postimpressionismen. Hans
patetiska levnadsöde, som hör hemma i
Englands konsthistoria från 1912, står som
kontrast och parallell till Hulmes disciplinerade.
Gaudier-Brzeska föll tjugotreårig 1915 och
Hulme vid trettiofyra års ålder två år senare
— båda vid västfronten.
I den nyckfulla, självbespeglande, inte
särdeles vederhäftiga, digra monografien
»Gau-dier-Brzeska: a Memoir», London 1916, —
en primärkälla för epoken ■— skildrar Pound
manifestens och épaterandets intensiva
tidsålder, från 1911 till 1916. Han gör en myt av
Gaudier-Brzeska och ändå mer av sig själv,
sina idéer, sina insatser och avsikter. I
vännens mun inlägger han egna åsikter till andra
vänners oro. Pound diskuterar här
möjligheten av långa vorticistdikter och för i
Gaudier-Brzeskas namn fram spekulationer över
analogier mellan den moderna dikten och den
moderna konsten. Själv utropade Pound i
ett föredrag att man »givetvis inte kunde ha
kubistisk dikt och imagistiskt måleri».
Imagismen gav komprimerade korta dikter
inskränkta till bilder. Pound fann en förebild
i den japanska »hokkun» som odlade en enda
koncentrerad metafor. Den utvecklades i den
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
