- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
186

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gudrun Osvivrsdotter. En kvinnogestalt i en isländingasaga. Av Hjalmar Alving

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjalmar Alv in g

berättar sagan. Det var alltså som frånskild
17-åring som Gudrun flyttade tillbaka till
föräldrahemmet. Men att gå som
hemmadotter på Laugar någon längre tid hade nog
inte varit hennes avsikt. Törd Ingunnsson
tycks emellertid inte ha varit lika beslutsam,
när det gällde hans egen skilsmässa, som när
det gällt Gudruns. Hans hustru Auds två
bröder och hennes övriga släkt voro kanske
inte att leka med, när det gällde sådana saker.
Alltnog, Gudrun förstod, att hon måste sätta
fart på honom.

Fram på sommaren red man till alltinget
som vanligt. Denna årliga alltingsfärd
företogs alltid bygdevis. Folket på Laugar och
folket på Höl, dit Törd Ingunnsson ju
alltjämt hörde, redo alltså i samma färdfölje,
och Gudrun kunde lätt komma till tals med
honom. Man hade redan kommit till
Blå-skogaheden ett stycke norr om Alltingsslätten.
»Vädret var vackert», upplyser sagan, som
tydligen vill, att den följande scenen skall
ligga klar som en tavla för läsarens fantasi.

Det gör den också. Vi ser, under en klarblå
isländsk sommarhimmel det ridande
färdföljet på sina små hästar, där det i en lång
rad drar fram på den smala ridstigen genom
den täta dvärgbjörkvegetationens mörkt
blågröna grönska, som knappt når opp till
buken på hästarna. Törd Ingunnsson håller
Gudrun sällskap.

»Är det sant, Törd», frågar hon plötsligt,
»att Aud, din hustru, för jämnan går i
långbyxor med bakstycke, och med vristband
virade kring benen ända ner i skorna?»

Törd svarade, att det hade han inte märkt.

»Då är det väl bara prat», sade Gudrun,
»om inte du har märkt det. Men varför kallar
folk henne då för Byx-Aud?»

»Det namnet tror jag inte, att hon har
haft länge», svarade Törd.

»Det är möjligt», svarade Gudrun, »men
hon kommer nog att få behålla det länge.»

Därefter kommo de till tinget, där i början
ingenting av vikt inträffade. Men i Törd låg
Gudruns försmädlighet och grodde.

En dag frågade han henne, vad följden
blev för en kvinna, om hon för jämnan gick
i byxor som en karl.

»Samma straff för kvinnor i sådant fall
som för en man, som går med så vid
urringning, att man ser bröstvårtorna bara», svarade
Gudrun, »skilsmässosak i båda fallen.»

Därpå gick Törd till lagberget, nämnde
sig vittnen och förklarade sig skild från Aud.

Som skilsmässogrund uppgav han, att hon
gick klädd i byxor med bakstycke, som ett
manfolk.

Auds bröder blev förbittrade men höll sig
lugna. På vägen tillbaka från tinget red Törd
Ingunnsson med Laugarfolket.

Kort därpå red han till boskifte på Hol,
tolv man stark, och när skiftet var gjort,
friade han till Gudrun. Osvivr, hennes far,
gjorde inga svårigheter och än mindre Gudrun,
såsom naturligt var, och på hösten blev det
stort bröllopsgille på Laugar.

Nu skulle man väntat, att Auds bröder
gjort upp sitt mellanhavande med Törd
Ingunnsson. Därav blev emellertid ingenting.
Törd var stridbar och Gudrun hade fem
bröder och mycket annat folk på sin fars gård.
En hämndefärd skulle därför krävt mer folk,
än de två bröderna lyckades få ihop.

Den som inte utan vidare fann sig i sitt öde,
var emellertid Aud. En dag skickade hon sin
fårvaktare att ta rätt på, vilka av folket på
Laugar, som voro hemma på gården, och
vilka som voro till säters. På kvällen kom
fårvaktaren tillbaka, och Aud frågade, vad
han fått veta.

»Jag har fått veta något, som du säkert
gärna hör», svarade han, »att nu är golvet
brett mellan Tords säng och Gudruns, för
hon är oppe vid sätern, men han är nere vid
gården.»

»Du har kunskapat bra», sade Aud, »och
hav nu två hästar sadlade i kväll, när folket
går och lägger sig.»

Fårvaktaren gjorde, som han blivit
tillsagd, och kort före solnedgången steg Aud till
häst. Och nu var hon mycket riktigt klädd i
byxor, tillägger sagoskrivaren. Fårvaktaren
red på den andra hästen och kunde knappt
följa henne, så drev hon på. Utanför
tun-gärdet vid Laugar steg hon av och sade åt
fårherden att vakta hästarna, medan hon
gick in i gården. Hon gick in i storstugan och
bort till den plats, där Törd låg och sov. Aud
väckte honom, men han vände sig bara åt
sidan. Då drog Aud ett kortsvärd, som hon
hade med sig, högg till Törd och gav honom
ett svårt sår. Därpå gick hon ut igen, steg
till häst och red hem. Vid bullret hade Osvivr
vaknat. Han fick veta, att det var Aud
som hade varit där, och ville sätta efter
henne. Men det skulle han låta bli, sade Törd.
Hon hade endast gjort, vad hon måste göra,
sade han.

Om Törd och Gudrun berättar sagan endast,

186

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:37:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free