Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Lyrik. Av Rabbe Enckell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R abb e Enckell
sin anledning i gemenskapen. Vennberg,
Alfons och Werner Aspenström har en
gemensam nämnare i sin medvetna ironi över det
blinda och hjälplösa hos tiden. Deras lyrik
är lyrik av »samvetsömma». Namnet
»Snölegend» på Aspenströms nya diktsamling
ger oss en egenartad legering av
gobelängartisteri och verklighet. Temat är
verklighetens vintersaga, en legend som engagerar
oss med makt av verklighet. Ett
karakteristi-kon för 40-talet är dess förälskelse i
motsatsparen. Det förefaller som om Ekelöf häri
varit impulsgivaren. Aspenström öppnar sin
samling lyrik med den inledande kontrasten:
de levande träden ingår bland de döda träden
de döda träden ingår bland de levande träden
om dessa vågor skulle en av sångerna handla.
Samma stildrag kan man återfinna hos
persiska sufis. Det finns något av Österland i
Aspenströms på en gång lapidariska och mjukt
böljande lyrik. Eller är det bara en subjektiv
association hos anmälaren, då han i följande
dikt med stämningen över slutraderna tycker
sig höra ett eko av den konstaterande
Visheten ?
Tidsålder
Över citronträdgårdarna reser sig det tyska fortet
som en vansinnig Kölnerdom
och skyskraporna av skrot skall länge vittna om
den sjunde arméens framgångsrika landstigning
högsommaren 1943.
Men herdarna behärskar bergens sluttningar.
Varje morgon hör jag deras röster — hesa
såsom av många tidsåldrars rop.
Aspenström är en (åtminstone ur finländsk
synpunkt) utpräglad lyriker. Han kan i några
rader fånga ett väsentligt innehåll och blott
genom antydningen skapa rymd. Hans dikter
förmedlar alltid en vision, även då han har
intellektuellt satiriska syften. Konstnärligt
är Snölegend en fullmogen samling.
I svensk vitterhet har det förflutna
årtiondet presterat en väldig lyrisk gärning. De
något äldre poeterna, Edfelt, Ekelöf,
Martinson och Lundkvist har under detta
årtionde nått sitt främsta. Malmberg har
fullföljt sin gärning med diktsamlingar, som
röja djärv förnyelse. Och därtill har de
egentliga 40-talisterna med Lindegren, Vennberg i
spetsen brutit in som en stormvåg. Man kunde
säga att årtiondet lyriskt inte är jämförbart
med något annat i rikedom, utom möjligen
nittiotalet. Men för närvarande ter sig
nittiotalet rätt skamfilat. Om 40-talet, när en
reaktion inställt sig, kommer att dela
nittiotalets öde må lämnas oprofeterat. Det senaste
decenniet har i varje fall skänkt frigörelse,
både mänskligt och konstnärligt. En stegrad
insikt om alltings relativitet har vidgat
möjligheternas område och skänkt dikten
experimentell djärvhet. Men man kan också
säga att decenniet fallit offer för en på sina
håll ganska naiv kolartro på de konstnärligt
obegränsade möjligheterna och att framtiden
kommer att utdöma åtskilligt som maniererat.
En kryptisk tendens har lett till överdrift,
spekulerande i det dunkla. Det fanns i den
gamla dikten en klarhet och enkelhet som
var simili, men jag tror man kan säga
detsamma om mycket i den moderna
dunkelheten: den är simili. Framför allt finner jag
en svaghet i den moderna diktens obenägenhet
till koncentration. Kärnan i all lyrik är dock
den korta dikten. Det ögonblickliga, som icke
tål bindande utvidgningar och utläggningar,
inte ens i formen av fantasirika metaforer.
I mången diktsamling pöser nu
associationsräckorna som alltför väl gräddade kakor.
»Vingar, vad hjälpa mig vingar fästa med
vax» säger Malmberg och satsen låter sig
kanske tillämpas på sådant som innerst är
överflödigt i modern poesi. Men var gränsen
går mellan det överflödiga och det
nödvändiga är icke lätt att veta. Det avgöres kanske
endast av den fascination personligheten
meddelar och icke gärningen. Decenniets största
lyriker är som personligheter geniala.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
