Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk konst 1950. En utställningskrönika från Stockholms horisont. Av Torsten Bergmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Bergmark
lätt grupperas efter dessa två
huvudtendenser i dagens svenska konst. Det finns
emellertid många övergångs- och
mellanformer mellan dem, liksom det visats
måleri som inte alls kan placeras efter dessa
riktpunkter, som anknyter till något äldre
svensk tradition, exempelvis Isakssons och
30-talsexpressionismens. Helt inaktuell
synes emellertid den extrema färgromantiken
vara inom de yngre generationerna. Skall
någon allmän tendens kunna urskiljas så
är det i riktning mot en viss
formdiscipline-ring, mycket ofta av mer eller mindre
abstrakt art. Men det är ju en tendens som
redan gjort sig gällande i några år.
Några helt nya namn av värde som kan
infogas under rubriken »konkret konst» har
det varit svårt att upptäcka. Det är
åtskilliga som försöker i genren men de visar
oftast att de inte har riktigt klart för sig
vad saken gäller. Smakfulla dekorationer
är det inte svårt att åstadkomma — och
reklamkonstnärerna har sett sin chans —
men det är betydligt svårare att
åstadkomma den fullständiga och samtidiga funktion
av hela bildytan i ständigt skiftande
rörelser och relationer som är meningen med
»det konkreta». I en grupp av fyra målare
som presenterades av Gummesons var
Valentin Andersson en skicklig arrangör av
vackra ornament och Gunnar Janser
uppfinningsrik men något hård och
reklammässig. Lars Gunnar Holqvist, abstrakt i
närheten av Bazaine men i jämförelse
med denne nordiskt rå i färgen, gjorde
sig bäst i svart-vitt. Åke W. Andersson var
den bäste, mest personlige och spontant
målande av de fyra, även om hans
huskompositioner kunde verka monotona i sin föga
varierade upprepning. Det nyöppnade Gal-
354
Bengt Orup: På gul botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
