Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa ord upplysa oss sålunda om, att ett för föräldrarna
bekant verk skall omarbetas; att detta tidiga ungdomsarbete inte
kan ha varit hållet i en mera ljus eller mindre pessimistisk ton
än hans övriga tidiga verk, torde på sitt sätt framgå av mottot.
Det är dystra inre upplevelser han velat forma, mer går ej att
sluta sig till.
I samband härmed må påpekas, att det förefaller, som om
Hjalmar Bergman redan nu skulle ha haft starkt deprimerade
ögonblick eller perioder. I synnerhet i de stunder, då
hemlängtan ansätter honom, talar han om att han varit »ledsen» och på
uruselt humör. En gång skriver han mitt inne i brevet: »I
måndags och söndags var jag på miserabelt humör». I samband med
sin begäran att få komma hem tidigare, berättar han en tydlig
ångestdröm; hela denna passus, där han också rör vid en
konstupplevelse, förtjänar att anföras, då de säkerligen spegla äkta
stämningar, och vidare visa, hur Hjalmar Bergman redan på
ett tidigt stadium sysslat med döds- och skräckmotiv.
»Ingenting har händt mig och sjuk är jag icke — men med
humöret är det si och så ibland. Jag trifs ganska bra både i
Rom och i pensionen — men jag har blifvit rädd på något sätt;
jag tycker jämt att det är någon som går efter mig och
försöker ta’ mig i nacken och ibland om kvällarna sitter det en svart
sate på sängkanten — och så sofver jag så oroligt och
drömmer. I förrgår natt hade jag en alldeles vidunderlig dröm: jag
begrof mig själf. Själf stod jag däruppe med spaden i hand och
såg på mig själf, som låg därnere icke i en kista utan på bara
bruna leran som smet sig ganska mjukt omkring mig, och så
tänkte jag däroppe: »De blir bara lea mot dig och lurar dig,
så det är bäst du gör på detta sättet» och jag därnere tänkte :
»Bara det inte blir för tungt att andas så kan det ju vara ganska
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
