Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wundt, som han säkerligen lärt känna under lektionerna för
Hans Larsson två och ett halvt år tidigare, och »professor
Lange». Han avser härmed uppenbarligen den danske
medicinaren C. Lange som på nittiotalet hade utgivit sitt stora
arbete »Om sindsbevægelser» och som 1899 hade kommit med ett
märkligt litet arbete, varur Bergman tydligen öst med fulla
händer: »Bidrag till nydelsernes fysiologi som grundlag for en
rationel æstetik». Emellertid vill händelsen, att det finns ännu en
C. Lange, Tiibingenestetikern Conrad Lange, med vilken
Hjalmar Bergman i hög grad stämmer överens. Han hade år 1901
utgivit ett arbete, Das Wesen der Kunst, där åtskilliga av
Bergmans grundtankar återfinnas, såsom t. ex. den omedvetna
imitationen som förklaringsgrund till estetisk njutning, d. v. s.
åskådarens inre reproduktion av den känsla konstverket framställer.
Med den danske läkaren överensstämmer — utom den
grundläggande betydelse Bergman tillerkänner dennes psykologiska
specialitet, sinnesrörelserna — till exempel utredningen av den
roll beundran spelar vid njutandet av ett konstverk, samt
betonandet av »omväxling» som ett nödvändigt villkor; vill man gå
till detaljer kan påvisas, hur han lånat hela exempel från
dansken exempelvis när det gäller att göra distinktionen mellan
illusion och konstnjutning: anekdoten om Rembrandt, som
målade ett självporträtt, vilket sattes upp i hans fönster, så likt
att gatutrafikanterna lyfte på hatten. Man kan inte utesluta
möjligheten, att Bergman känt till båda herrarna med namnet
Lange, ehuru han inte gör sig besvär med att i föreläsningen
betona bådas existens.
Första föredraget börjar med en framställning av »de mest
elementära av alla känslor», känslorna av lust och olust. Varje
stegring av livsprocessen, av livsmedvetandet väcka känslor med
lustbetoning, varje hämmande av livsfunktionerna åtföljes av
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
