Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
Carl.
Nog blod bnr redan flutit — och förgäfves!
Mig trycker himlens hand, jag känner det:
Min här blir slagen uti alla strider,
Mitt Parlament förnekar mig: mitt folk,
Min hufvudstad med hyllningar och jubel
Och sånger tar min liende emot,
Och mina närmsta blodsförvandter svika,
Förråda mig. Min egen moder fostrar
Invid sitt hjerta en fiendtlig fremling.
— Vi draga oss tillbaka , vi gå öfver
Loire, och utan fåfäng klagan vika
För himlens hand, soin gynnar Albions fana.
Sorel.
Nej! det förbjude Gud, att så vi skulle
Förtviflande vårt rike vända ryggen !
Det ordet kom ej ur ditt tappra bröst.
En onaturlig moders vilda handling
Min konungs hjeltestarka hjerta brutit.
Du skall dig återfinna, fatta dig,
Med ädelt mod det öde stå emot,
Som vildt bekämpar dig.
Carl (neclsunken i en
dyster
begrundning).
Är det ej sannt?
Ett dunkelt och förfärligt öde råder
I Valois’s slägt; den är af Gud förkastad.
Min moders laster och dess grymma svek
Införde furierna i detta hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
