Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
Min fader svagsint var i tjugu år:
Tre äldre blöder dogo fore mig.
Ja! Cail den sjettes liela slägt ar dömd
Af himmelens beslut till undergång.
Sorel.
I dig den skall föryngrad lefva upp;
Mitt hjerta säger mig: du stifta skall
Ånyo Frankers ärofulla rike.
Carl.
Nej! icke jag’, den vilda tidens stormar
En kraftigare man vid styret kräfva.
Ett fredligt folk jag kunnat lyckliggöra;
Ett folk i uppror jag ej tämja kan.
Dünois.
Hvad? Sire! är detta väl en konungs språk?
Uppgifver man en krona så? Den sämste
Utaf ditt folk vill våga lif och blod
För hvad ban tror, och för sitt liat, sin kärlek.
Parti blir allt, så snart medborgarkriget
Sin blodbestänkta fana hänger ut.
Sin plogbill odlarn öfverger, och qvinnan
Sin slända, barn och gubbar väpna sig,
Med egna händer borgarn tänder an
Sin stad, och åkermannen sina skördar,
Blott för att skada eller gagna dig,
Och att sin öfvertygelse försvara.
Han skonar intet, väntar sjelf ej skoning,
När äran kallar och han modigt kämpar
För sina sanna eller falska gudar.
Derföre bort med dessa veka griller!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
