Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - En Svensksunds-dag, den 9 Juli 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har du väl sett i barrskogs djup om vären,
För solens blickar skyld af täta snåren,
En ensam drifva som ännu ej smält,
När blommor spira på de gröna fält?
Hon gömmer sig; men våreris sol dock finner
En väg till hennes barm, och hon försvinner,
I milda tårars flod omsider löst.
Så smälte snön också i gubbens bröst
Vid ungdomsminnets röst.
Ett namn allenast han ej nämna hördes,
Ehuru talet ofta ditåt fördes:
Det tycktes nästan som han glömt Svensksund.
När bägarn nu kring laget gått en stund,
Då sporde honom någon bland befälet
Till denna tveksamhet om rätta skälet:
»Medaljen visar ju, att du var med
I segern vid Svensksund och manligt stred
I våra sjömäns led?»
Då lyfte Skepp sin hand emot det höga,
Och varma tårar glänste i hans öga:
»Jo, jag var med go’ herrar; sant det är.
Två äretecken sedan dess jag bär:
Ett utaf silfver på min rock ses glimma,
Det andra blytungt med en blodig strimma
Mitt bröst ’upplöjde i det heta slag.
Svensksund, Svensksund du var min hedersdag,
Din årsdag helsar jag!
Fast är och mödor mina skuldror böja,
Här än jag gömt det!» -Han ref upp sin tröja:
Då blottas åttiårig, ärrig barm
Och en af kulor illa sargad arm. -
»De käraste bland mina minnen kära
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
