Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Ferdinand den store - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du mig hotar, att till landsflykt
Nödgad blifva; den, o dotter,
Som så tungans tyglar lossar,
Kan ej hederns lyda mer;
Du för länge se’n dem slitit,
Då du kunde tala så. -
Ack, jag lättare förlåter,
Barn, att ditt förstånd far vilse,
Än att hjärtat hos min dotter
Så förhärdadt kunde bli.
»Döttrar, edra bröder skulle
(Detta var min sista önskan)
Underhållit eder; nu dock
Hören hvad jag vill befalla,
Att i döden medfå alla
Mina barns välsignelser:
»Rikedom jag vill er lämna,
Må den bäras rätt af er.
Ädelt är ditt blod, Uraka,
Dock jag känner väl ditt kön,
Således, min stad Zamora
Mottag, den är väl försvarad,
Välbefolkad. Tappra kämpar
Skola där dig säkert skydda,
Och betyga sådan heder,
Att igenom dem du tvingas,
Hederns lag ej glömma bort.
Och fastän din yngre syster
Ej som du har sig beklagat,
Gifver jag (som dig Zamora)
Henne Toros land till skänks.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
