Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Tredje akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSESSAN.
Det sköna, det förträffliga bör fruktas
Liksom en låga, som gör härligt gagn
Så länge på din härd hon stilla brinner,
Så länge hon från facklan dig belyser
Så huldt! Hvem vill, hvem kan då henne mista?
Dock, vårdas hon ej, utan fräter kring sig,
Hur usla gör hon oss! O, lämna mig!
Jag talträngd är och borde dölja bättre
Också för dig hur sjuk jag är och svag.
LEONORA.
Sig lättast löser sinnets sjuklighet
Uti förtroende och klagan upp.
PRINSESSAN.
Snart helad vore jag om tillit läkte;
Jag har den ren och oinskränkt till dig.
Ack, tnin väninna! Mitt beslut är fattadt.
Han resa må, men redan känner jag
Den evigt långa smärtan af de dagar,
Då jag försaka skall hvad mest mig fröjdat.
Ej solen mer från mina ögon skiljer
Hans sköna drömbild, som där strålar klart;
Det hopp att honom se ej fyller mer
Min knappt uppväckta själ med ljuflig längtan,
Och af min första blick han fruktlöst sökes
Bland våra parkers daggbegjutna skuggor.
Hur tillfredsställdes ej min önskan skönt
Att hvarje kväll uti hans närhet vara!
Hur vidgades ej ständigt vårt begär
Att känna och förstå hvarann allt mera!
Och hvarje dag mer härligt stämdes sinnet
Till harmonier af allt större renhet;
Men nu, hvad skymning bryter in för mig!
All solens prakt, den lefnadsglada känslan
81
Oscar Fredr.: Saml, skr. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
