Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Andra scenen - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONORA.
Må himlen unna mig, min vän, den lyckan
Att förr’n vi skiljas öppna dina ögon:
Att se det ingen dig i hela landet
Förföljer, hatar eller förolämpar!
Du irrar dig, och som till fröjd för andra
Du ofta diktar, så, ty värr, du diktar
I detta fall en sällsam väfnad samman,
Blott att dig kränka själf. Jag allt vill göra
Att slita den i tu, att du allt framgent
Må vandra fritt på lifvets sköna bana.
Lef väl! Jag hoppas snart på lyckligt svar.
Tredje scenen.
TASSO (ensam).
TASSO.
Jag skall då tillstå, att mig ingen hatar,,
Att ingen mig förföljer, att all list
Och alla dolda ränker spinna sig
Allenast i min egen hjärna samman!
Bekänna skall jag, att jag orätt har
Och handlar orättvist mot dem som bättre
Af mig förtjänt! Och det i samma timme
Då solklart för en hvar blir uppenbarad
Min fulla rätt och deras dolda ränker.
Jag djupt skall känna huru fursten mig
Sin ynnest skänker utan förbehåll
Och rikligt mig med gåfvor öfverhopar
Just i den stund han är nog svag att låta
Af mina fiender sitt öga bländas
Och säkert äfven sina händer fängslas!
Att han bedragen är kan han ej inse,
Att de bedragare ej jag kan visa,
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
