Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överste Greve överstelöjtn. Magnus Dyrssen. överstelöjtn. Viking Tamm. Major Allan Winge.
C. A. Ehrensvärd.
Kapten Nils Palme.
Handlingens män
Sedan verksamheten vuxit till sin omfattning, blev det i
början av februari nödvändigt att skapa om organisationen
med ett bredare underlag och en mera utmejslad samt
effektiv administration. Det bildades en förening, benämnd
”Föreningen Finlandskommittén”, med en styrelse,
bestående av 20 personer, inrymmande representanter för
olika grupper och partier, varigenom gavs fullödigt uttryck
för att rörelsen vilade på bredast möjliga bas. Ordförande
blev f. d. generaldirektör G. Malm och vice ordförande
landsorganisationens sekreterare Frithiof Thunborg.
För det verkställande arbetet tillsattes ett arbetsutskott
och en centralförvaltning i Stockholm med
militäravdelning, marinavdelning, personalavdelning, kommersiell
avdelning, informations- och propagandaavdelning samt
naturligtvis kansli-, kamrerare- och revisionsavdelningar.
Såsom lokala avdelningar hade man, förutom
frivilligbyråerna i de olika orterna, mottagningsorgan i
Haparanda och Torneå. Här tog frivilligkårens militära
organisation vid. Finlandskommitténs uppgift i förhållande till
frivilligkåren kan således helt kort karakteriseras så, att
den tjänstgjorde såsom dess rekryteringsorgan och
arméförvaltning.
Vad som ligger i det sistnämnda begreppet ombesörjdes
särskilt av den militära avdelningen och den kommersiella
avdelningen.
I Finland tillhandahölls av Finlands regering vad som
erfordrades för den personliga utrustningen och
beväp-ningen ävensom större delen av den maskinella
utrustningen för specialvapen och flyg. Finlands regering köpte
detta väsentligen från Sverige med pengar, insamlade
därstädes.
Emellertid erfordrades åtskilligt därutöver, och
Finlandskommitténs kommersiella avdelning fick att ombestyra
högst betydande inköp — alltid i ett rasande tempo.
Till en början utgjorde finansieringen ett stort
frågetecken. Men sedan direktör T. Hernöd tagit initiativet
till den insamling bland svenska näringslivets olika
medlemmar, som bedrivits under firmabeteckningen Industria,
och funnit gensvar i en storartad omfattning, var det
bekymret ur världen.
Det var många omständigheter som bidrogo till, att
kårens insats skedde ett par veckor senare än beräknats.
Flera oberäkneliga hinder trädde i vägen. Man får
emellertid taga i betraktande de stora svårigheter, som måste
övervinnas, när det gällde att utan några förberedelser
skapa en kår på c:a 8,700 man med alla dess
förvaltningsorgan, försätta den i stridsövat skick och göra den
färdig för uppmarsch.
För oss i Sverige är det en tillfredsställelse att
konstatera, att kåren, när den sattes på prov vid olika tillfällen
och i växlande uppgifter, visade god krigaranda och
duglighet. Att de frivilliga gått ut med ärlig vilja och vackert
uppsåt att hjälpa broderlandet kom till klart uttryck, när
meddelandet om fred den 13 mars anlände till kåren.
Den spontana reaktionen var stark. Och stor var
förtrytelsen över de hårda fredsvillkoren samt grämelsen över,
att kårens insatser ej blivit större.
Till mars månads slut fick kåren kvarstå i beredskap.
Den 1 april påbörjades avvecklingen och slutfördes på
omkring tre veckor.
Framtiden må utreda vad den svenska frivilligkåren
betytt i Finlands kamp 1939—40. Frivilligrörelsen torde
dock ha varit det starkaste uttrycket för svensk
samhörighetskänsla med Finlands folk under denna dess hårda
prövotid.
Frivilligkåren, som med liv och blod ville besegla
broderskapet, var den mest synliga manifestationen, men
bakom den stod en stor skara av män, som offrade möda
och arbete inom Sverige för att skapa erforderliga
förutsättningar, organisera och leda, och där stodo också alla
de otaliga, som lämnade bidrag till den stora insamlingen
(Industria och Nationalinsamlingen) på omkring 100
miljoner kronor, med vilka ej endast frivilligkåren
finansierades utan dessutom mycket stora belopp kunde ställas
till Finlands regerings förfogande.
Måtte den svenska frivilligrörelsen av 1939—40 och
allt vad därmed är förknippat tjäna att för framtiden
befästa samhörighetskänslan mellan de båda folken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
