Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 5. Livet ur döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
plöjdes tillverkade man i Mendes och annorstädes i
Eyp-ten av jord, rökelse, nilvatten och vetekorn en bild av
Osiris, underjordens härskare. Bilden bisattes sedan
högtidligt i en gravkammare. I graven grodde sädeskornen,
och den unga broddén sköt fram ur kornmumien, som
talrika bilder visa. Guden dör och uppstår igen men icke
i sin forna gestalt, utan som spirande säd. Kultens
bildspråk uttrycker den egyptiske bondens fromma önskan,
som vi alltså kunna översätta så: måtte säden växa
rikligt ur den dödes kropp.
Även i de europeiska åkerbruksriterna spelar den
rituella begravningen en framträdande roll. I Ryssland
grävde man ned en bild av Jarilo, »vårmannen», och
kvinnorna, som för ändamålet stimulerade sina känslor med
stora kvantiteter vodka, begräto i rörande sånger hans
bortgång. I Västeuropa begrovs en halmdocka, som helt
enkelt kallades döden.
Vem är den döde, som man jordade och begrät med så
stor omsorg. Man har svarat: det är den vårliga
växtligheten, som dör under sommarsolens hetta, det är sädens
ande, fruktbarhetsguden. En så starkt abstraherande
föreställningsart, som fattar säden i allmänhet som ett
väsen, är knappast tänkbar hos primitiva människor. Den
personifierande fantasien behöver en bestämd, konkret
utgångspunkt, en given personlighet, som blir sädens
ande. Från början var den döde säkert ingenting annat
än vad den urgamla riten i sitt oförtydbara teckenspråk
säger oss: en verklig död, en människa, som begrovs i
åkern för att göra den fruktbar eller för att bli den nya
sädens skyddsande och livgivare.
I de primitiva åkerbrukskulturerna finna vi denna
tanke ännu fullt levande. I Västafrika brukade man förr
slå ihjäl en man och en kvinna med hackor och spadar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
