Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
på morgonen och dricker absint och pratar politik.
Återvänder han hem, är det blott för att sofva ut och
promenera åstad igen, när det blir qväll. — Ja, jag
är en lycklig hustru.«
»Och din fader?<
»Han har stängt sin dörr för oss, uppgifvit sin
handel och har en officersfru till att hushålla för sig;
de säga, att han skänkt henne allt, hvad han kunde
gifva bort. — Icke sant, det är en munter historia.«
Serafino skakade sorgset på hufvudet, men sva-
rade icke. Hans ögon voro i oafbrutet spejande rö-
relse som en fången fogels. Vid minsta buller på gatan
böjde han hufvudet framåt och lyssnade. Då och då
torkade han sin våta panna.
Vill du öppna det der fönstret litet?« sporde han,
jag har svårt för att draga andan här nere i den
qvafva kammaren, sedan jag blifvit van vid den fria
luften uppe i bergen.
Hon öppnade fönstret och flyttade sin stol när-
mare hans. »Du har alltså icke glömt den stackars
Toussainte ännu frågade hon.
Glömt dig!« upprepade han utan att slå upp
ögonen. »Du borde känna mig bättre. Jag glömmer
dig aldrig.«
Åh! Fraser, sådana har jag hört så många
gånger — du höll en gång af mig. Du friade till mig,
mins du det?
>Ja, och du skrattade och sade, att du icke brydde
PES
ESSER
FaR
er
ENS
FET
SFR EE RAT
Enea
SSE
NERE Se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
