Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
Si
sista vintern, här och där sköt ett olivträd upp, för
öfrigt blott nakna klippor, glattslipade af regnet och
tiden, och man måste öfver dem för att komma in
bland bergen. Plötsligen ljöd ett skott framför pa-
trullen, en kula hven öfver den. Sergeanten, som an-
förde folket, utstötte ett jubelrop.
»Der ha vi våra spetsbofvar!«< ropade han, »nu
gäller det att bruka ögon och fötter. Folket till häst
stannar, rådslår och drager ut sig i en linje, de tvenne
karlarne äro redan till hälften omringade, denna gång
måste fan vara med i spelet, om vi icke kunna knipa
dem Gevären fram, och gif så akt på hvem af er
som träffar, det skottet är värdt sina tusen francs.<«
Gensdarmerna misstogo sig icke, Serafino och en
af hans kamrater voro det villebråd, som här blef ja-
gadt med växande ifver. Solen brände, klipporna
brände, intet träd gaf skugga, ingen buske ett göm-
ställe, och den enda stigen, hvilken herdarne och deras
getter hade bildat, slingrade sig upp mot toppen af
den nakna bergsryggen och lemnade flyktingarne syn-
liga för gensdarmerna, som allt jemt kommo närmare.
Nu skall du följa mitt råd och lägga märke till
hvad jag säger«, yttrade Serafino till sin kamrat. »Här
vid stenbrottet bildar klippan en hälväg, genom hvilken
de köra sin huggna sten; så snart vi nå dit bort, låter
du dig glida ned på jorden och gömmer dig under
klippblocken eller smyger dig emellan buskarne mot
Pozzo di Borgos trädgård. Det går för sig, vi äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
