Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sophie s åg ned. Hon förstod, att orden
delvis hade en dubbelmening, och att den kloka
fru Tale ville söka förmå henne att afstå från
Erik Lange och endast lefva för sonen Tage.
I tystnaden hörde hon fru Tales lilla
Niirn-bergerur, fäst vid det guldbroderade bältet
till-lika med spegeln och solfjädern, ticka, och
hon blef plötsligt så het i blodet. Det stack
innanför huden som fina nålar; hennes bleka
ansikte fick färg.
»Min goda syster», sade hon slutligen, »vet
I, hvad jag lyss till? Jo, edert lilla ur! Det
talar till mig med en röst, som jag bättre
förstår än Eder klokt manande stämma, som för
visso ville skilja mig från min lyckodröm.
Uret säger: nu går en sekund, nu går en
sekund, den har du mist. Den kunde varit
din och den mans, du älskar, men ödet, det
grymma, orättfärdiga ödet tager den som
lättfånget gods. Och för hvarje utlupen dag
rinner en tår, den ingen ser, frätande ned i mitt
hjärta; jag har räknat dagarna; de hafva
blif-vit månader och år, och immerfort ha tårarna
runnit i saknad öfver att min dag ej var den
gryende.
Vet I, hvad lång väntan är: den är en aldrig
upphörande ångest och ett ständigt sviket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
