Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lysande punkt, julen, förgick. Man var redan
inne på nyåret 1602, då .Sophie en förmiddag
stördes i sina studier af vildt skrän och ett
litet ansikte, som pressades hårdt emot
fönstret.
Hon skrek först till, i tro, att hon sett en
ond ande, ty sådana brännande eldkolsögon
och en slik förtorkad, fjällig hud hörde
djäf-vulen till, men hon hämtade sig strax och
skyndade att själf öppna dörren på vid gafvel
och där vänta den objudna gästen. Det var
ju Jep narr.
En hop skränande gatpojkar trängdes
hurrande och gycklande omkring honom, och han
stack åt dem med sitt korta svärd, uppretad
och snäsig. Hans pipiga och dock gälla röst
väckte deras obetvingliga jubel, och den lille
dvärgen hade all möda att värja sig för
näsvisa angrepp. De klufna skörten på hans
långa, svarta rock af engelskt kläde flaxade
upp och ned som en skrämd fågels vingar,
och hatten hade han tappat i tumultet.
»Blygens I icke», ropade Sophie myndigt
ut till de anfallande, »packen eder genast
härifrån och låten en fredlig människa gå sin
väg fram utan att lida smälek och spott af
slika slynglar. I veten icke, hvem jag är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
