Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men jag säger eder, att jag kan göra det surt
för eder, om det så likar mig.»
Orden förfelade icke sin verkan på den fega
skaran; efter ännu några frammumlade
glåpord lämnade de små lymlarna Jep i ro och
drogo sig tillbaka.
Skälfvande och flämtande, med de få
hår-striporna utstående från hufvudet som kort ris
och skråmor på hosorna kom Jep linkande.
Han var ej alls densamme fräcke, morske
narren, sådan fru Sophie så ofta sett honom på
Uranienborg, utan en stackars liten bruten
och tärd varelse, hvilkens tandlösa mun
tuggade som gamla gubbar pläga, och hvilkens
fingrar voro krokiga och förvissnade.
»Gud vare med eder, nådiga fru», hälsade
han. »Jag kommer med en hälsning till eder
från honom, som stjärnorna tagit upp till sig.
Jep narr, det eländiga kräket, har också varit
ett par pinnar upp på himlastegen, men
ramlade ned till jorden igen för att fullfölja sin
ädle herres sista vilja. Jag har legat i svår
sot, och fru Kerstin har haft all sin flit att
vårda mig, men sorgen plockar ingen ur en
annan. Har den jordmån, växer den full väl,
hur tidt den klippes, och ett vet jag: min
sorg är till döden. Vid min herres fötter skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
