Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afkulla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zebaoth skee skal j allo werldenne. Es. 28:22. Ordet, säger Spegel Ordb. "betyder thet samma som förderf, ödelägning, alltings undergång". Proföfv. 1878 har: "beslutad straffdom".
Afkulla, tr. Afklippa håret öfver hjessan. (Se Kull, Kulla.) Barskärars sax ... som idher hafver affkullat then platt. R. Foss 73.
Afkunning, f. Kungörelse. afkunning skier af predikstohlen. Stjernman Riksd. 3:2105 (1693). min afkunnings skrifft til disputationen i Lund. Svedberg Försvar 159.
Afla, tr. Förvärfva. Vijsdomen aflas i lärdom. Stjernhjelm Herc. 418. den lägre
skal tiena dän högre, Torftiger afla bröd af rijkom, med tienster och slögder. Ders. 460.
Aflada, tr. Afbörda, befria ifrån, lindra. [T. abladen.] hafva tijdh och tilfälle at afladha fädernes landedh sin skuldh och last. A. Oxenstjerna (HSH 25:160). är gott funnet att så småningom dechargera och afflada Cronan med dhet förrige Kopper Compagniedz capital och interesse. Dens. (33:143).
Aflaga, tr. Bringa i olag, oordning. Darius bleff uthi trängzlet aff orthen, ther han fächta skulle, medh sin ansehnlige myckenheet aff folck... aflagat. Sylvius Curt. 226. förnufftet blifver stundom brydt och aflagadt uthaff rädhoga. Ders. 505.
Aflandsvind, m. Vind från land. sättia (ankra) för aflandz vind. J. Månsson 1.
Aflat, n. Aflösning, eftergift,
syndaförlåtelse. Christus ... vthskiffte oss afflat och
qwittering på alla wåra skuld. P. Erici 1: 121b. han lät sigh tyckia, jw flere Christna han drap, jw större aflat han förtjente när Gudh. 6:52 b.
Aflate, n. Rå (ett slags bakverk). Afflate, crustulum. Schroderus Lex. 39. Aflater (råå). Comenius Tung. 408. — Jfr
Oblat.
Aflefva, tr. 1. Lefva, genomlefva. Heela sin öffrige tijdh igenom affleffde han uthi clöstret. Sylvius Er. Ol. 367. — 2. Öfverlefva. han sin Herr Fader aflefde. Girs Joh. 3 kr. 174. jagh ifrå mijn ungdoms tijdh hafver vistas til Hofva, monge Furstar aflefvat.
Schroderus Hoflef. 258. — 3. Upplefva. Han affleffuade stoora sårg och hiertans ångest på sina barn. P. J. Gothus Tål. E 5 b. hvilke som upföda barnen til tucht och förmaning i Herranom,... the affleffua glädie och frögd i them Hust. 233. the förmena sigh kunna aflefva then tidhen, at the kunna en gång komma til rooligheet. Schroderus Hoflef. 96. niuta samma lycksalighet under H. K. M:s regemente, som vij med glädie hafva aflefvat under H. K. M:s stoora Herr-fader.
Stjernman Riksd. 3:2126 (1697).
Aflefva, f. Qyarlåtenskap; qvarlefvor. The ... lata sinom barnom sina affleffuor. L. Petri Dav. ps. 17:14. han (Kristus)haffuer genom sin flychtigheet (till Egypten) helgat the Christnas landflychtigheet och allahanda kors, så at thet alt bliffuer oss aff honom pålagt såsom een heligh afleffua. P. L. Gothus 1 Utl. H 4 a. han behölt then gambla Adams aflewor alt in til graffuena.
P. Erici 6:54 a. thesse vore några aflefvor aff
thet Amazoniske folcket. Sylvius Curt. 38.
Aflefvad, p. adj. Utlefvad. En afflefvat man. Schroderus Heracl. 55. Lucidor Ee 3 b.
Aflegse, -n, adj. Förlegad, försvagad, slö.[Jfr T. ablegen.] Blifuer nogon Provest antingen af longligh siukdom eller ålderdoms svagheet så aflegse och kraftlöös, at han intet förmår sitt embete vel förestå. Laurelius Kyrkord. 352. en bock kan icke lefva mycket öfver fem åhr, uthan blifver snart aflegsen.
Colerus 2:150.
Aflig, adj. Afvelsam, fruktsam. titt heliga
ord ... fester sig och bor uti mitt hierta, såsom en aflig säd. Svedberg Sabb. helg. 184.
Afligga, intr. [T. abliegen.] 1. Vara aflägsen. vpå en aftliggiende platz. RR 5/8 1542. en högh, som icke väl en Velsk mijl ifrå lägret afflågh. Schroderus Liv. 649. Krijgzhären ... begynte til at sköfla the Celtiberiers land, som längst aflågh. Ders. 748. — 2. Ligga (orörd, obegagnad) en viss tid. vij icke dricke något vijn, medh mindre thet hafver afflegat sin tijdh. Schroderus Hoflef. 50.
Aflisa, tr. Lisa, befria ifrån. på det vij
.. dee store besvär oss tryckia, blifva aflijsade. HSH 38:354 (1636).
Afljuga, tr. Genom lögn afhända, aflocka. [T. ablügen.] then sin nästa ... bedragher, eller honom någhot afliugher. R. Foss 335.
Aflopp, n. Aflöpande, utgång. Drottningen var af hjärtat missnögd med sina förrädeliga stämplingar olyckeliga aflopp. J. G. Hallman 7.
Aflåt, m. Upphörande. uthan åtherwände och aflåth Kongl. M:tz och thette Rijkis hansfäderneslands openbare ... fiende och förrädare. Thyselius Handl. 2:296 (1546).
Aflåta, tr. och intr. 1. Afstå ifrån, upphöra med, underlåta. [Isl. afláta.] afflata
saadana hinder oc kual som the then helge kyrke her til giort haffue. H. Brask (HSH 13: 66). han ville aldrig aflåta thet som han en gång begynte. Peringskiöld Vilk. 247. han vardt nog brinnande i sin ifver at aflåta detta vågspel. J. G. Hallman 13. Ware och fierran jfrå migh, ... at iagh skulle afflata bidia för idher. 1 Sam. 12:23. iagh wil icke afflåta at göra them gott. Jer. 32: 40. Mijn öghon flyta och kunna icke afflåta. Jer. klag. 3:49. afflåta aff allo arbete. Pred. 2: 20. wilt tu doch wreedh ware ewinnerligha, och icke afflåta aff tinne grymheet? Jer. 2 (3: 5). han moste aff sitt offuerdådigha vpsååt afflåta. 2 Macc. 5:18. Herren warder idhor böön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
