Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Förtiga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtiga
— 304 —
Förtrogenhet
tigh warit haffuer. 5 Mos. 4: 32. the slechter
som j förtijdhen warit haffua. Job 8: 8.
tenc-ker vppå thet j förtijdhen aff ålder warit
haffuer.^ Es. 46:9.
Förtiga, tr. Jagh wil icke förtiya hans
krafft. Job 41:3. wij kunne icke förtiya thet
wij seedt och hördt haffue. Ap. gern. 4: 20.
Förtinga, tr. [T. verdingen.] 1. Betinga,
öfverenskomma. dhet blifver förtingat och
afhandlat emellan både riken Sverige och
Engelandh om dhen hielp och undsättning,
som hvart rike skall giöra hvart annat.
Stjernman Riksd. bih. 182 (1560). — 2.
Borttinga, bortlofva, så snart godzet
vär-deret är, skal ther aff strax giffues toll förr
än thet förtinget eller bortsåldt varder.
Stjernman Com. 1:456 (1600). — 3.
Borttinga, lemna på beting, lät han göre
vattu-rennor . .. hvilket verck han förtingadhe til
at göras för tretton hundradhe cronor.
Schroderus Liv. S30. bastionerne och
cour-tinerne förtinga åth visse conducteurer, som
dhem taga på sigh att göra redhe och färdige.
A. Oxenstjerna (HSH 26:237).
Förtjenst, f. therföre vthgööt iagh mina
wredhe offuer them,... och gaff them theras
förtienst (förtjenta straff) vppå theras
hoff-uudh. Hes. 22:31.
Förtjenstlig, adj. Förtjenstfull. [T. [-ver-dienstlich.]-] {+ver-
dienstlich.]+} en högh förtienstligh kärleek
och gerning. P. Erici 4:92 a. om messan
är förtienstligh och hafver frucht medh sigh
{att frälsa själen ur skärselden).
Laure-lius Påf. anat. 562. det voro ett
förtjenst-ligit värck en sådan konung at förmörda.
P. Brask Puf. 147.
Förtjusa, tr. 1. Tjusa, bedåra. wårt hierta
är förkuset och förwilt. L. Petri 1 Post.
Z8a. Förkiuste Adams barn, hvi ären I
dock blinda? Frese 1. de, som ej låtit
dessas smickeragtiga löften förkjusa sig.
As. Ban. 2: 233. (Jfr T j u sa.) — 2. Bedöfva,
förlama. The store Gallogreker ... vordo
förskreckte och förkiuste uthaff Annibalis
fall. Schroderus Liv. 668. tu skalt thetta
folk snart öfvermächtig blifva Förutan svärd
och blod och någon mans förlust: Med idel
lust och lek skal tu få thet förkiust.
Kolmodin Qy. sp. 1:205. Ehuru förtiust, ehuru
förtviflande det (betryckta folket) är, kan
det vid minsta liknelse til räddning snart
hämta sina sinnen. Dalin Hist. III. 1:1.
Förtjusning, f. Förtrollning, hexeri.
troldom samt förkiusningar. Björner Kämp.
R. Krake 114.
Förtofva, se Förtöfva.
Förtogring, se Förtögring.
Förtolka, tr. Tolka, öfversätta. [D. [-for-tolke.]-] {+for-
tolke.]+} De Fransöske brefven ... dem I hafve
låtit förtolke. Lönbom Uppl. 3: ll (1607).
Förtolkare, m. Interpres eller förtolkare.
Lælius Res. l, tillegnan.
Förtolkelse, f. Öfversättning. Kan och
wäl medh tijdhen thenna förtolkilse
för-bätras. NT 1526 försp. 4 b.
Förtoning, f. Förekommer i bet.
Skådespel. Intet folk är så vildt... som icke
söker nöje och ro uti skådespel och
förtoningar. Tessin Bref 1:324. Förtoningsman
(skådespelare). 1:234. (Jfr Mnt. vortonen,
visa, förevisa).
Förtorka, tr. och intr. Förtorkas, dep.
Torka, uttorka. Jagh skal... förtorka låta
hans brunnar. Jer. 51:36. Herren ... nepser
haffuet och förtorkar thet. Nah. 1:4.
för-torkadhes watnet på iordenne. 1 Mos. 8:13.
Förtraf, m. (?). (tu) vtsende getingar j
förträff (såsom förtrupp) för tin häär. L.
Petri Sal. vish. 12:8.
Förtrampa, tr. 1. Nedtrampa, folcket
förtrampadhe honom j portenom, så at han
bleff dödh. 2 Kon. 7: 17. Hedhninganar haffua
förtrampat hans ädhla wijnträä. Es. 16:8.
Han skal med sina hestars fötter förtrampa
alla tina gator. Hes. 26:11. widh han sådde,
föll somt widh wäghen och wardt förtrampat.
Luc. 8:5. — 2. Försträcka. Hafver något
nööt eller häst förtrampat sig at thet...
någon svulnat på benen hafver bekommit.
Colerus 2: 55. Förryckes eller förtrampas
någon sena. 2:62.
Förtrampare, m. Förstöraren wender
åter, och förtramparen (förtryckaren) läter
aff j landena. Es. 16: 4.
Förtret, n. Han haffuer doch giordt migh
så stoort förtreet. L. Petri Mandr. D 7 b.
när wij genom någhot förtreet reedte wärde
til wredhe. Falck 167b. Han tilfogar oss
alt förtreet. Messenius Blank. 63. — 1.
För-tretligt handlingssätt, trotsighet, the
Lübe-ska hade theras privilegier i många måtto
förbrutit genom sveek, spåtskheet och
förtreet. Girs Gust. 1 kr. 215. — 2. Ledsnad,
trötthet (vid något), sökia fijenden i hans
egit land, alt til den ända, at denne, ledse
en gång af kriget och dess incommoditeter,
til en ärlig fred förstå och resolvera måtte,
så at det skiäl och förnuft icke förmå,
nöden och förtretet honom aftvinga kunde.
Stjernman Riksd. 2:981 (1641).
Förtretas, dep. Ledsna, tröttna. Men
jag är billigt rädd, at läsaren förträtas;
För-thenskul vil jag nu ei mer än summan
nämna På alla varma bad, och sielfva
namnen lemna. Spegel Guds verk (1745) 93.
Förtreten, adj. Förtretad, det är långt
ifrån honom (Gud) at vara förtreten över
vårt hiärtans delande. Hermelin E3b.
Förtretslig, adj. hans arbete icke är så
tungt och förtretzligit. L. Petri 2 Post. 31a.
werldennes ondska är ganska förtretzligh.
Ders. 33 a. gör tu någrom gott, så ... war
icke förtretzligh j någhra gåffuo. Sir. bok
18:15. thenna förargelsen är Gudhi
för-trätzligh. Skyld. F 5 b.
Förtrogenhet, f. 1. Förtroende. Hvilked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
