Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kofot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kofot
— 460 —
Kol k
Kofot, m. Skymford: mes, stackare. [Se
Grimm Wört. Kuhfuss.] När en student
kallar then andra en Koofot, Penal, eller
flere sådana nampn, skal han derföre såsom
för ett gravi delicto hårdt straffat blifva.
Bergius Nytt förråd 27 (1637).
Kofra sig, refl. Förkofra sig. O Christe
giff tina nåde,... at sich med rådh och dådh
wort hierta koffra må. Psalmb. 1536 72. the
rettferdighas hyddor skola koffra sich. Sal.
ord 1536 14:11. Riket... begynte koffra sigh
vnder en herra och hoffuud. Uti. på Dan. 63.
han sigh kofra må... I san gudhachtigheet.
Bureus Nym. X: 9. Men lemnas det (fröet)
i frid och utan alt förhinder, Så kofrar det
sig snart och starka rötter binder.
Kolmodin Qv. sp. 2: 560.
Kofresten, m. = Kofring 2.
Kofring, f. Förkofran. Herre! lät deras
öfriga vandrings tid städse lända . . . dem
sjelfve til salighet, kofring och hugnad.
M. Stenbock (Lönbom Anek. 2:303).
Kofring, f. Ett slags malm. all then
Koffring Soffringh Vask Klappur eller
gruffue-sop szom jtt skipte om daghenn affbryta kann.
Gust. 1 reg. 10:200. wijd Salebergit... makes
twå elder på bothnen och then tridie på
wäg-gerne, och få förthenskuld skön malm, både
soffring och koffring. RR 4/s 1543. huru
mykit sölff effther hwar dagxbryttning och
malmregister, szynnerligen effther the största
Partzeler, szom är koffring och szoffring,
bliffwidt är. RR 9/a 1544. om the twå
koff-ringz elder, som bergzlaget oss schenckt
haffwer ... är wår wilie och begären, att
samme skenckte koffring och wask mötte
serdelis smelt och driffwit bliffwe. RR
1544. koffringen förökes dagligenn, så att
the vgner ther tilskickede äre, icke kunne
gåå henne vndan så snart som förnöden
wåre ... (derföre vore tjenligt) att ther
vp-bygdes änn en godt hytte till samme koffring.
RR 16/e 1544. Hytte fougternne... haffue acht
på smältningen, att honn icke ringere bliffue
måtthe ähnn som thenne ordningh förmäller,
nempligen ... Soffringh 10 lodh ... Koffringh
8 lodh. HSH 27:143 (1565). (Jfr Unger Steir.
Wortschatz kobern.)
Koft, m. Koftan. Hvad är en andlig
präst? Det är ej med en kraga, En kappa
och en koft i ärbar ordning gå. Dalin Vitt.
I. 3: 33. Koft, koftan. Lind Ord.
Kofva, f. Koja, koj. [Isl. kofi, m] Jag
vil uti min lilla kofva Mig laga til at sofva.
Sv. nitet n. 24. ur låga torpar-kåfver
Kommer mången vis och klok. J. G. Hallman
217. kofva och sofveställe i skip. Sjölag
1667 Skipm. B. 17.
Kogg, m. Ett slags fartyg. [Isl. kuggr,
Mnt. kogge, T. kocke. Se Söderwall Ord.]
Så beredde thå konungen ... sijn skep,
kog-gar och sneckior til med thet mesta folk som
han kunde åff stadh komma. O Petri Kr. 120.
Kohud, f. Pergament. [Se Grimm Wört.
Kuhhaut.] then onde fienden medh sin
koo-huud, på hvilken han haffuer flijteligen
an-teknat alla våra synder. Schroderus Casm.
134.
Koja, f. Koj. Skipperens ... koya. Gust.
1 reg. 10:130.
Kok, m. Koka, jordkoka. [Aasen Kok.]
Kook j åkren, gleba. Helsingius.
Koka, f. ? alle the (frälsemän i
Finland), som en koke haffue opå sidhone,
skall lenszmannenn och bönderne föde och
flyttja hela åredh egenom (i fråga om olaga
gästning och skjuts färder). Fin. handl. 5:
351 (1537).
Kokelvält, m. Vält till kokors
söndersmulande. j vältren kokelvälten.
Schroderus J. M. kr. 309,
Kokerella, f. Sädesärlor eller kokerellor
kallade. Carleson 423. (Rietz Kukkerälla.)
Kokhus, n. Kök. [Isl. kockhus, B. Hald.
T. kochhaus.] vthaff een kyrkio war wordet
een quern eller kokohus. Zeph. 1:11 (glossa).
Somlige kika in j kyrkiona, som en hund
vthi itt kookhws. P. Erici 2:178 b.
Kokig, adj. Full med kokor, en upplöjd
och kokig åker. Hist. handl. 4:161 (1712).
Kokrum, n. Thetta är kokorwmet ther
tienarenar j Hwsena vthi koka skola thet
som folcket offrar. Hes. 46:24. (Öfv. 1878
köken.)
Kol, n. ingen parten hafvèr velat vijka
för then andra, för än köla (genit. pl.)
mörkret togh them. L. Petri Kr. 24. en blinder,
ther om liwsa middagen alzintet meer kan
see, än j kohlamörckret. 4 Post. 56 a.
Köla, tr. Godt sällskap och det täcka
könet kåla krutet och göra det eldfängt.
Tessin Bref 1:58.
Kolb, m. Svulst, bulnad. [T. kolbe.]
Se under Klappholt. Jfr Kölfva.
Kolen, p. adj. Kall, kylig. [F. Sv. kolin,
kulen, frusen.] han ock vthi kärlekenom
seen, trögh och kolen warder. L. Petri
Om. nattv. E3a.
Kolf, m. Pil. [Isl. kolfr.] Kolff, arundo,
spiculum. Helsingius. Kolff, Skäckta,
Te-lum, Boltze. Schroderus Lex. 49. Så
skiu-ter jagh effter medh kollfven min. S. Brasck
Ap. gern. 11 b. en mann stod på hvardera
stranden och sköt fort uth på Faxes skep,
... och föll en karl för hvar kolf.
Reen-hjelm 123. skiuta med ögonen några små
och lätta kärleeks kolffvar. U. Hjärne Vitt
27. När vi the kolfvar mot vår fader sam
mansmidit (om Loths döttrars bedrägeri
mot fadern, 1 Mos. 19). Kolmodin Qv.
sp. 1:45.
Kolfveskräppa, f. Pilkoger. pijlkogery
kolfveskräpa, pharetra. Comenius Tung.
index.
Kolk, m. Laxkar, laxnot. (Se Rietz
Kållk.) thet olagligha fiiske som ther (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
