Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HEL- OCH HA LFÖF VERLIG G A RE.
7
hvilka som borde hänföras till den ena eller andra klassen, då
jag till min förvåning, ja, jag vågar nästan säga häpnad,
upptäcker, att jag i hela min samling icke eger en enda oordentlig
öfverliggare d. v. s. en sådan, som blifvit öfverliggare på grund
af sin oordentlighet. Snarare förhöll det sig tvärt om: de hade
fallit och blifvit liggande på grund af hvarjehanda
karakters-lyten eller egenheter, bland hvilka en till öfverdrift gränsande
ordentlighet icke var den minst sällsynta. Ja, äfven den klass
af öfverliggare som jag skulle vilja kalla de »stoiska», och
som jag i det längsta hoppades kunna inrymma bland de
oordentliga, visade sig vid närmare granskning ega en
utomordentlig ordentlighet i — att dricka toddi.
Jag anhåller, att man nu icke måtte missförstå mig.
Oordentliga studenter finnas i mängd, men de blifva aldrig
öfverliggare, åtminstone icke i universitetsstaden. Än begifva de
sig till hufvudstaden, der de drifva omkring i gränderna, dels
sysselsatta med hvarjehanda literärt Dillströmsarbete, dels som
kandidater till cellfängelset; än taga de vägen till Amerika,
sedan de förut någon tid tjenstgjort vid postverket och kommit
på kassabalans; än drifvas de i likhet med vissa
äfventyrs-lystna »jungfrur» af en oemotståndlig instinkt till baka till
hemorten, der de hamna än som renskrifvare, än som
stamgäster på småstadskällaren, der de få tjenstgöra som
»anledningar» åt ensliga aftongäster eller vilsefarande
förmiddags-supare, så länge de ännu ega en någorlunda snygg röck eller
kunna sjunga en visa, men de blifva, som sagdt är, aldrig
öfverliggare.»
En äkta gammal öfverliggare, påstod doktorn, skulle
lämpligast kunna jemföras med en gammal kanariehane, som blifvit
född i buren och sedermera aldrig lemnat sin lilla verld utom
då katten någon gång jagat honom tvärs igenom en öppning
i ståltrådsgallret. Han sjunger visserligen ännu både vid
dagsljus och lampsken, men sången har en underlig likhet med
sparfqvitter. Han lefver under de enklaste förhållanden, pillar
frön och dricker vatten, men badar sig aldrig. Sticker man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
