Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HEL- OCH HA LFÖF VERLIG G A RE. 8
till honom någon godbit, så säger han gerna ett vänligt »pip».
Nästan ständigt ser han ut som om han »ruggade», och skulle
han händelsevis nu på gamla dagar komma ur buren, så flyger
han vanligen rakt in i kakelugnsbrasan. Men af denna
märkliga grundtyp finnas nästan otaliga skiftningar: lärda och olärda,
fattiga och rika, cyniska och finputsade, praktiska oah
opraktiska, beskedliga och oregerliga, blygsamma och högfärdiga
o. s. v. i oändlighet. Men hos alla dessa i inre som i yttre
hänseenden vidt skilda naturer, skall man dock vid en
närmare granskning kunna upptäcka några gemensamma drag.
Alla synas nemligen först och främst ha blifvit af någon
anledning i förtid afslutade invärtes, och detta på ett så
grundligt sätt, som. om deras själ händelsevis någon gång blifvit
instoppad i en flaska, och någon sedan af okynne satt en propp
i öppningen, så att ingen ting mer kunnat komma hvarken
in eller ut. Hos sjuttioåringen skall man kunna drag för
drag spåra samma andliga egendomlighet, samma
föreställningssätt, samma intressen, ja, stundom till och med samma
framtidsförhoppningar som hos tjugoåringen. Äfven deras yttre
personlighet företer ej sällan samma drag af genomgående
oföränderlighet. Håret grånar visserligen någon gång, dock
ej alltid, dragen kunna blifva än något skarpare, än något
mera afrundade; men mannen tyckes genom dessa små
förändringar blott ha blifvit år för år allt mera igenkännelig. Han
tyckes vara liksom petrificerad eller inbalsamerad af den
ungdomsluft, han i så många år inandats. Öfverliggaren liknar ett
gammalt ur, som går och går utan att någonsin komma ur
fläcken. På nästan en hvar af detta slägte skulle man kunna
tillämpa minnestecknarens ord om erkebiskop Reuterdahl: »Han
hade aldrig varit ung, men derför blef han heller aldrig gammal».
Det andra väsentliga kännetecknet hos den äkta
öfverliggaren är en viss liten egenhet, ett specialintresse, hvilket
stundom utvecklar sig till lidelse, och kring hvilken kärna
han bygger sig en egen liten inre verld, som visserligen med
tiden icke undergår stora förändringar, men som dock bidrager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
