- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
21

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAN »LÄSER»,

21

Lindblads stridsbön för att sålunda drifva alla obehöriga andar
på flykten. Emellertid har Petter råkat vända en hel hop
blad och sålunda kommit in på ett helt annat kapitel. »Jaha
— och så skulle de der kontrahenterna vara på en gång
personligen närvarande, emedan äktenskapet ej kan afslutas medelst
ombud.» »Tacka för detl Det kan då en blind häst begripa!
Men sådant sätter han dit bara för att sedan kunna få vrida
det till en kuggfråga!. . . Kors, en sådan gammal inpiskad
filur!... A hå ja!» (Gäspning.) »Undrar just hvarför det
närvarande nu för tiden alltid skall vara så förbaskadt otrefligt!»
(Sluter ögonen. Lilla Lotten kommer igen.) »Oh!» (En
lång, djup suck, åtföljd af ett ljud, som liknade en stark
snarkning.) »Tvi! Tvi för den sure! Tvi!»... Han rusar upp
med en förskräcklig fart. Petter hade suckat, så han fått
munnen full af tobaksolja! Lilla, lilla Lotten — hvi gjorde
du honom äfven detta l Som han nu är bäst i färd med att
skölja sig, spotta och fräsa, höras raska språng i trappan, några
väldiga slag på den inifrån riglade dörren och en pipande
röst, som, i förtrolig ton ropar »Petter!»

»Nej tack, min gubbe lille, mej lurar du icke,» hviskar
Petter för sig sjelf, men håller sig emellertid tyst som en mus
ännu en lång stund sedan han hört den objudne knackaren
med långsamma steg aflägsna sig nedför den knarrande trappan.
Det var skräddarmästare Walin, som hittat på detta slags
krigslist för att gå genom lyckta dörrar hos sådana bland sina
kunder, som af vissa grannlagenhetsskäl endast »öppnade för
kamrater».

Sedan nu Petter åter kommit till ro och fått bugt både
med den gamla pipan och »lilla Lotten», som på ett så
efterhängset sätt plägade ställa sig mellan honom och vännen
Schrevelius, griper han boken med bägge händerna och lägger
sig först på ryggen och sedan på magen i den gamla
rottingssoffan, men sedan han derstädes vältrat sig en stund och
kommit under fund med att dylika möbler ej äro egnade för
känsliga naturer, i synnerhet när de — möblerna — äro trasiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free