Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURBERG.
31
källarmästaren ville icke gifva med sig. Då nu emellertid
uppehållet började blifva alltför långvarigt, upphof ändtligen
Djurberg sin röst och sade i lugnt befallande nasalton:
»Opp-na grin-den — brackah>
För brackor hyste Djurberg, i likhet med nästan alla äldre
öfverliggare, en afgjord missaktning, och för den händelse en
sådan individ skulle understå sig att i hans närvaro »sticka
sig upp», så kunde han vara säker på att af Djurberg erhålla
en allvarlig upptuktelse. En dag befann sig Djurberg på stora
hotellet i Norrköping, der han i matsalen, vid det af gäster
fullsatta bordet, höll på att intaga sin middag, då en af stadens
ståtligaste fabrikörer inträdde, slog sig ned vid bordet och
med stora låter bestälde en portion köttbullar. Då emellertid
denna anrättning ej föll gästen i smaken, företog han sig att
i hög ton och mycket starka ordalag uttala sin missbelåtenhet.
En stund hörde Djurberg på under tystnad, men slutligen
lägger han knif och gaffel ifrån sig, spänner blicken i den
misslynte fabrikören och utslungar till gästernas stora
förbluffelse följande starkt nasalerade tillrättavisning:
»Sätt i dej köttbullarne, bracka, och ’gruffa inte!»
Djurberg förlorade aldrig sin själsnärvaro. Som ofvan
antyddes, var Djurberg i besittning af en ovanlig kroppsstyrka.
I likhet med alla starka och lugna naturer var han derjemte
under alla vanliga förhållanden ytterst fredlig, men svår att
råka ut för, när han någon gång blef riktigt retad. Såsom
bevis härför bevarar studenthistorien följande drag.
Sent en afton blef Djurberg på Dombron öfverfallen af
två gesäller, men med den påföljd, att Djurberg med några
kraftiga slag af sina ramar dref den ene på flykten, hvarefter
han »grep den andre i nacken och ena bakbenet samt hyfvade
honom öfver broräcket ned i ån».
Förfärad vid denna syn återvände den andre, jämmerligt
ropande: »Min kamrat, min kamrat, hvad har herrn gjort
med min kamrat!» hvilka klagorop Djurberg besvarar med
att »spotta i näfvarne», gripa fatt i skränaren och expediera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
